Uppförs, nerförs och schlättförs

Tillbaka...

2008-04-11T19:46:00.003+02:00

...till mitt gamla hak flyttar jag. Jag spar denna sida med så jag kan leka lite med design och sånt här - jag har ju som inte listat ut hur det går till ännu på blogger. Alls.

Så! Väl mött!

Älin - som flyttat hem igen

(Och jäpp, om du klickar på "flyttat hem igen" så kommer du dit)

2008-04-09T22:54:00.001+02:00

Guuuuu'va'ja'tycker den här bloggens utseende är triiiiiist. Kanske man skulle flytta tillbaka till det gamla plejset ändå - det fanns i alla fall fler möjligheter att leka med utseendet där. Har jag för mig.

Varning: Lång, rätt trist, text. FHI rekommenderar endast läsning av sammanfattning (se sista stycket).

2008-03-24T22:41:00.008+01:00

Nu är det bestämt! Elin ska minsann inte bli lärare när hon blir stor, hon ska minsann bli något heeeelt annat - om allt går som hon vill, vill säga.

Jag kommer läsa färdigt denna termin och ta studieuppehåll till hösten för att läsa in kemi och fysik; och det är om dessa ämnen går ok som jag i så fall kommer att söka mig långt bortom lärarprogrammet. Far far away aj tell ya!

Ty jag tycker nämligen att lärarprogrammet är, ja... Helt enkelt fruktansvärt dåligt och trist och totalt jäkla värdelöst. Japp. Så. Nu har jag sagt det. Det enda som jag tyckt om var svenskan och inte ens den kan jag ju använda utanför programmets ramar trots att jag ska förmodas ha läst 80 poäng vid detta laget. Men, tjära vener, det ska tilläggas att den svenska jag läst har varit svenska med DIDAKTISK inriktning. Så vill jag använda mig av någon svenska i framtiden får jag vackert lov att läsa till två terminer på nivå C och D. Om jag inte vill använda mig av den så klart utkristalliserade didaktiska biten vill säga.

Herrejävlar och man lånar pengar till detta.

Men - svenskan trots dess didaktiska inriktning var guld och gröna skogar om man jämför med den fantastiskt underbara kurs vi läser nu: CK2. Eller är det AUO 2? Vem vet? Om det finns någon som vet något konkret om denna kurs får de vänligen kontakta mig och förklara för varken jag eller mina kära klasskamrater som jag pratat med (ingen nämnd) kan se någon som helst poäng eller något som helst konkret i det vi läser nu. Inte ens lärarna tycks förstå syftet med det hela. Så i desperation överexaminerar de oss så vi får sitta intill död-dagar och skriva om teorier som hade sin höjdpunkt i Frankrike under 60- talet eller kanske skriva en rapport på två dagar och få en eftermiddag på oss att skriva en opponering på någon annans rapport och då dessutom sätta oss in i hela processen kring kvantitativa undersökningsmetoder och dess för och nackdelar. För efter hela en förläsning borde vi ju faktiskt kunna det. Och vi har ju faktiskt fått gjort en enkätundersökning också, även dess konstruktionsinstruktion fanns med under tidigare nämnd föreläsning - så det borde vi ju faktiskt kunna vid det här laget. Det är ju faktiskt helt lysande. Jippi. Känns konkret och bra. Och verkligen användbart också, ska tänka på det nästa gång jag vickar i en klass med 30 st vrålande trettonåringar. Absolut.
Men ja ä int bitter. Men helvete, jag får väl vara tacksam mot CK2: kursen har ju sannerligen fått mig att komma till insikt, om inte annat. Ska kanske skriva det på kursutvärderingen? Ett litet tack, liksom? För att jag fick den där sista lilla sparken i rumpan som jag tycktes behöva. För att jag äntligen insåg att om jag ska gå på universitet så vill jag faktiskt lära mig något också. För att inse att jag faktiskt lånar pengar till det här! Pengar som ska betalas tillbaka! Och varför i hela helvetet ska jag låna en massa slantar... Nej nu börjar jag skriva i cirklar. Tillbaks till ruta ett.

Det är lätt att vara efterklok: varför, varför, varför gick jag inte färdigt basåret? Jag har ju hälften kvar på det innan jag får behörighet att söka...

Nu har jag skrivit en roman igen, och allt är bara gnäll gnäll gnäll. Men det är ju knas, för jag är ju glad! Jag är ju faktiskt jättenöjd med mig själv och att jag har bestämt mig och kommer våga och allt det där!

Dessutom har ju solen lyst hela helgen och vi har varit ute och grillat korv och dessutom har jag fått en till soffa! Den blev hemskjutsad och inburen och detta utan att jag behövde punga ut med ett endaste litet öre, ens! Mina vänner är fina vänner, det vill jag lova (heh, ja även när de inte ger mig gratismöbler)! Dessutom har här tittats på film, promenerats och snackats, ätit och umgåtts samt druckits lite lite vin.

Så sammanfattningsvis har jag kommit fram till att lärarprogrammet icket är för mig, jag ska ta studieuppehåll till hösten för att läsa in andra delen av basåret - på distans - i stället. I helgen har det förekommit korvgrillning och andra matintag samt en smula vin, och som grädde på palten har jag fått en soffa hemlevererad.

Fina fisken!

2008-03-08T16:17:00.004+01:00

Nu är praktiken över sedan en vecka tillbaka och livet har så sakteliga börjat återgå till gamla vanor. Malte och jag kliver upp i gryningen (mellan kvart-över-sex och halv sju, gryning!) för morgonpromenader på sjöns översnöade is. Det är ett fantastiskt sätt att starta dagen på, när man väl kommit upp ur sängen vill säga. Innan dess är det inte sådär överdrivet jätteskoj.
Jag har börjat sjunga i kör igen, vilket också känns bra. Det är skönt att jobba igång rösten, har saknat sången. Och jisses så otränad jag är! Vojne vojne, jag passar nog egentligen bäst bland basarna, men har med näbbar och klor tvingat in mig i sopranstämman. Hehe. Och de små rara töserna med sina små rara nätta sopranstämmor ryser nog i hemlighet när jag kommer dundrandes med min tordönstämma. Fast jag kommer knappt upp längre, så särskilt dramatiskt är det egentligen inte. Nåja, det kommer väl får man hoppas. Annars får jag väl bli alt igen, det funkar det med. Men det är inte riktigt lika kul.
Praktiken då? Jo den blev denna gång på en högstadieskola inte långt från där jag bor och den var faktiskt mycket trevlig. Dock påminde alla dessa hormonstinna fjortonåringar mig om varför jag valt att bli gymnasielärare. Det var ju inte lugna gatan hela tiden direkt. "Dödshotad" blev jag också. En kille frågade om jag vill att han skulle "doda" mig. Pinsamt nog förstod jag inte vad han sa, dialogen lät på ett ungefär så här:

Elin: Men om du ska sitta där så får du lov att vara tyst, för folk behöver lugn och ro för att kunna läsa och skriva.
Hormonstinn fjortonåring: Vaddå, vill du jag ska doda dig?
Elin (något konfunderad): Öhh.. Hm, eh, va? (ja, jag erkänner, jag är inte direkt den skarpaste kniven i lådan)
Hormonstinn fjortonåring: Ja, alltså, VILL DU JAG SKA DOOODA DIG?
Elin (ännu mer förvirrad): Hm, doda... (funderar på om det är slang för något jag inte vet om, är ju inte så med i töcke språket liksom) alltså... Vill du slå mig?
En skara andra hormonstinna tonåringar börjar fnittra, och den hormonstinne unge fjortonårige mannen säger desperat: Men! Vill du jag ska DODA DIG?? DODA! DIG!
Elin (funderar ett slag och säger sedan, mycket förtjust över att jag kommit på vad han menar) Aaaah! Jaså menar du DÖDA mig! Ahh! Näe tack, inte idag!
Ridå.

Fast den ungen var rätt jobbig i överlag, inte bara mot mig. Men han sa i alla fall inget mer om att doda mig den lektionen. Och inte något mer senare heller. Vi får väl se hur det går när jag kommer tillbaka och "vickar", för det ska jag minsann. Inte utan att jag är lite nervis, faktiskt. Meeeeen, hä orn sä.

Nu ska Malte och jag ut i snöyran och jaga snöbollar. Fridens!

2008-02-17T21:10:00.002+01:00

och helt plötsligt sitter jag och läser igenom en massa som jag har skrivit och fan så jag saknar alla orden.

kanske ska flyta tillbaka till mitt gamla hak igen, jag skrev mer och bättre när jag bodde där.

Nu är allt liksom bara... tomt, fast ändå inte. Tyst, kanske? Nej inte tyst heller. Ofta ofta kommer jag på mig själv med tanken "det där borde jag skriva" eller "åååh, jag känner för att skriva". Sen vet jag liksom inte vad som händer för helt plötsligt har det gått en månad eller två och inte ett ord kom på pränt.

2008-01-30T14:31:00.000+01:00

Idag borde jag:

Läsa en bok + tre kapitel i en annan bok inför seminariet i morgon
Diska då precis allt porslin är skitigt.
Städa. Dammtussar fyllda med Maltemjäll och Maltehår har börjat bygga kolonier och kommer nog att attackera och överta lägenheten snart.
Tvätta. Eller åtminstone boka tvätt-tid. Jag befarar att klädhögarna på sovrumsgolvet kommer slå sig samman med dammtussarna och bilda enad front. Jag kommer få lov att bo i förrådet. Och det är kallförråd!
Sortera papper och räkningar. Alla papper ligger ovanpå hundburen tillsammans med en massa böcker då jag fått lov att lägga allt där så inte Malte kommer åt det. Sist han gjorde det åt han upp och gnagde sönder fem(!) biblioteksböcker, vilket påminner mig om att jag även borde...
Gå till bibblan och be på min a bara knän om tillåtelse till avbetalning på ovan nämnda böcker

Jag borde inte:

Sitta vid datorn och surra på msn i tre timmar
Prata i telefon i en mindre evighet med någon som ändå kommer hit snart.
Kolla tv-utbudet.
Fundera på om senaste avsnittet av den senaste serien kommit ännu

Och vad har jag då gjort?
Jo jag har:

Suttit vid datorn och surrat på msn i tre timmar
Pratat i telefon i en mindre evighet med någon som ändå kommer hit snart.
Kollat tv-utbudet.
Funderat på om senaste avsnittet av den senaste serien kommit ännu

Och sen ska jag på yoga och meditera och fundera på om det går att telepatera sig till varmare land där det inte duggregnar och är nollgradigt. Om jag mediterar riktigt ihärdigt kanske jag svävar iväg och landar nere i Asien någonstans. Gärna på en strand. Det skulle ju inte vara dumt. Men jag fick lov att ta en mellanlandning hemma så jag kunde plocka med mig Malte. Han skulle nog tycka om att leka i vågorna :)

2008-01-16T10:29:00.000+01:00

I morse låg jag i sängen och lyssnade till regnet som slog mot rutorna och förrådstaket. Stirrandes ut i morgonljuset som härskade i sovrummet låtsades jag att det var sommar och att smattret jag hörde var ett morgonregn som drog fram över ett grönt och lummigt landskap. Jag föreställde mig doften som skulle möta mig på morgonpromenaden med Malte: fuktig jord och blöt asfalt. Sommarmorgon.

Därefter klev jag upp och gick ut. Halkade omkring på isen och tappade huvan i blåsten. Det doftade bara blött och kallt.

Den här så kallade vintern tar sannerligen knäcken på den mest käcka -och då ligger ju liksom en annan redan rejält nere i diket.

En sådan tur att jag anmält mig till en yogakurs. Då kan jag sitta där och meditera och låtsas att jag befinner mig på en strand i Asien och glömma att jag ska halka till bussen en halvtimme senare.

Dark road

2008-01-02T00:35:00.000+01:00

Annie Lennox - så sällsynt -hudlöst. Så totalt utan skydd, så utan någon som helst form av... oäkthet. Hon känns fruktansvärt ensam - och hon döljer det inte. Av någon anledning skäms jag för att jag är ensam -jag skyller den skammen på samhället. Tvåsamhetstvånget. Naturen. Vad som helst. Men Annie Lennox sjunger den där jäkla skamfyllda ensamheten rakt ut utan att hymla och jag gråter när jag ser henne på tv. Faktiskt för hennes skull, för jag blir så påverkad, för hon verkar så bottenlöst ensam. Egentligen tycker jag inte om hennes röst så där vansinnigt mycket, det är inte en röst som jag via musikskolorna lärt mig att tycka om. Inte direkt någon avsaknad av skarvar där inte. Men hon sjunger så inåthelvete bra. Och jag gråter.

Idag var jag ute och gick med Malte i tystnaden, i snöfallet, i skymningen. Det var som att gå i ett sepiafärgat julkort. Tystnaden var enorm och vansinnigt vacker. Så var det någon som nös i skogen, vid vattenbrynet, och jag insåg att jag inte var så ensam som jag trodde.

Om två och ett halvt år ska jag ta Malte under armen och så ska vi flytta, börja en ny period i livet. Jag har ju fasen blivit skadad av att säsonga i så många år. Att bo på samma ställe i fem - sex år känns som klister och gråsträcka. Jag är van att packa ihop efter en sommar, en vinter, ett par veckor hit eller dit. Har vant mig vid att lägga benen på ryggen och kubba iväg det fortaste jag kan så att själen och grubblerierna aldrig hinner ikapp. Nya människor, nytt jobb, nya miljöer. Fjäll och hav och långt till närmsta stad alternativt en-två timmars tågresa till Danmark och Kopenhavn. Säsonger och folkhögskoleår. Livet i en bubbla och jag behövde aldrig växa upp.

Om jag någonsin får barn ska jag sälja allt jag äger (förutom Malte) och för femhundringen som jag kommer tjäna på det ska jag köpa en båt och segla på de sju världshaven.

Tråkbloggen/lessbloggen

2007-12-18T00:38:00.001+01:00

Sen kväll igen. Somnade i soffan framför Bones. Här händer inte så mycket och jag har börjat titta på resor bort mot fjärran länder. Enda kruxet är Malte men mamma och pappa skulle nog kunna ta honom ett par veckor. Ja och så pengar förstås. Men man kan ju få drömma. När Malte blir stor och jag har gått ner i vikt (hah!) ska vi åka skidor i fjällen. Malte älskar snö och jag med så det torde ju bli bra.

I dag har jag varit på UB och lånat en massa böcker till projektuppsatsen. Vet inte riktigt vad det egentligen är jag är ute efter så det blev en salig blandning. Tur att Viveca var med också, annars skulle jag fortfarande ha irrat omkring nere i magasinet letandes efter fP000931:81, typ. Sen gick jag hem, käkade kebabtallrik och tittade på TV. Ut några kortisar med Maltemannen. Han haltar fortfarande och jag gissar att det är växtvärk men ska ringa veterinären i morgon. I morgon måste jag tillbaka till UB och sunkluften igen. Blö. Men på onsdag kommer världens snällaste pappa och hämtar mig och voffsingen så vi får åka hem och vara sura i skogen i stället.

Det är verkligen världens tråkigaste blogg detta, men jag är så less så då blir det så. Less less less. Less. L_E_S_S. Less. Då jag inte orkar resa mig från stolen och hämta en ordbok så tog jag synonymer.se och skrev less. Här är synonymerna:

less: trött, uttråkad, utledsen, utled, led

Jäpp. That's me folks. Något som dock förgyllde tillvaron var att jag fick VG på senaste (om)tentan. Hann inte göra den när den gick så jag satsade på omtentan. Och det gick ju bra. Det var ju skönt. Särskilt som jag blivit så rädd för satsradningar så jag kommer på mig själv med att klippa meningar i princip mitt i. Måste läsa på om det där igen. Dessutom skrev jag arbetet mellan 01.00 och 04.00 och var för trött för att gå igenom det. Så några anmärkningar hade minsann magistern satt dit. Med all rätt så klart. Nåja, fick ju ändå bra betyg.

Nu ska jag dunka i säng och läsa. Det är tamejtusan bland det bästa som finns. Amen.

2007-12-15T11:00:00.000+01:00

Något soligare idag. Jag och Ulrica ska baka lussebullar vilket ska bli trevligt. Men jag kan inte låta bli att redan i förhand skämmas för mina skitiga ugnsplåtar. De var rätt äckliga när jag flyttade in, och har varit svåra att få rena. Jag löser det hela mycket genom att lägga på bakplåtspapper (heter det det?).

Men jag skäms ändå.

Malte ligger i ett hörn och glor på mig. Han är sur för att jag inte leker med honom. Han förstår ju inte när jag berättar att moster Ulrica ska komma och att det blir lek då. Så han surar han.

Inget skrivet blev det igår heller. Jag tittade på tramsiga kärlekskomedier på tv och svor åt karaktärerna. Sen gick vi upp till Linda en sväng och hörde hur hon haft det på sin lilla miniresa till Hufvudstaden. Tillbaka hemma hittade jag ett rätt roligt program där alla människor/röster bakom Simpsonskaraktärerna blev presenterade och intervjuvade. Och som vanligt var jag vaken till frem emot två-halvtre.Glömmer ju alltid bort tiden när jag lägger mig och läser.

Snart ska Malte och jag ut i skogen. Ska bil skönt.

Slask och sörja, sörja och slask

2007-12-14T19:50:00.000+01:00

Det har varit en mycket trött period. Mörkret äter på själen och när den lilla snö som var regnade bort hade jag mest lust att gå i ide och inte komma fram igen förrän antingen snön eller dagsljuset kommit tillbaka. Tyvärr är det ju få förunnat att gå i ide så det var bara att bita i det sura äpplet och trampa vidare i slasket och halka omkring på isen. I takt med att mörkret har kommit har också min sociala lust trappats av. Under denna period har nöje inneburit promenader då det varit sol samt betapet på internet. Umgängeslusten var och är liten. Ma ha vart som less på folk.

Dessutom är jag trött på pojkar och män -om man nu kan kalla de få stackare som finns i min umgängeskrets det. Eller så är det bara jag som omger mig med barnrumpor. Det kanske finns normala människor och män därute någonstans. Men fan ska veta att jag börjar tvivla. De av motsatt kön jag hittills mött och umgåtts med (hit räknas inte klasskamrater. Dessa pojkar känner jag inte tillräckligt väl), vänner som pojkvänner, är tamejfasen undantagslöst en gigantisk skara rövhål med egon lika stora och vida som himlen. Ursäkta språket. Visst, det finns ett undantag. Till och med, eventuellt, två. Men det är allt. Faktiskt. Två stycken. Halleljulja. Båda dessa exemplar är pojkvänner till två av mina vänner. Hoppas de har vett att förstå vilken tur de haft, mina vänner, som träffat dessa två Undantag. Eller så är det bara jag som börjar surna ihop och borde gå i ide så jag blir så där pluttinuttig och go' och glad och kexchoklad igen. Men jag har fan ingen lust.

Tänk så mycket galla det kan rinna ur en när man egentligen ska sitta och skriva om postkoloniala perspektiv i De Små Tingens Gud samt skriva en projektuppsats om dialektanvändandet i Guds barmhärtighet utifrån ett genus- och miljöperspektiv.

Tenta på tenta/ studentliv

2007-10-31T22:39:00.000+01:00

"Motvind till hemmet och motvind till skolan och dyblöta socker
och socker i kaffet och kaffet i boken
och boken på krita och krita på tavlan
och tavla på tentan så tentan blir underkänd!

(...)

Ja det blir tenta på tenta, på tenta, på tenta, på tenta för just dig
Bara plugg, bara plugg, bara massor utav plugg!"

(Till Galenskaparnas melodi Bara sport) (Gaaaah så jag saknar kören!)

Ja. Omtenta i morgon då. Och inlämning av hemtenta på fredag klockan TOLV. Prick. Och så har vi haft gruppredovisningar måndag och tisdag (idag alltså). De var väl inte sådär jättestora när det kom till kritan -men det kunde ju inte vi veta. Fast jag gick inte på dagens redovisning med motiveringen att jag skulle sitta hemma och plugga inför omtentan. Vilket jag gjorde men det känns som jag läser och läser men iiiingenting fastnar. Alls. Överhuvudtaget. Nada.
Så inatt blir det en "helnattare". Språksociologi. Är väl intressant i och för sig men nu förbannar jag mig själv för att jag inte pluggade till originaltentan. Särskilt som jag bara kom 2½ poäng från godkäntnivån. Mfff. Nåja.

Livet i övrigt sammanfattades i den övre strofen. Det är blött, ständig motvind, femkronorskaffe som jag brukar likna rävgift (magen surnar alltid ihop efter en dag med femkronorskaffe), snålt om pengar och omtenta samt hemtenta. Och grupparbeten i det oändliga samt oerhört trasslig information från institutionerna.

Nå, jag har i alla fall min lille vovve och det gör ju livet en smula trevligare, kan jag meddela. Alltid mysigt med lite gos på morgon- eller kvällskvisten. Men det börjar bli dags för en flaska vin och lite god mat och lite... Umgänge nu. Och kör, jag saknar att sjunga nå' så infernaliskt.

Snart fyller jag år och då ska jag faktiskt åka hem! Det ska bli alldeles fananstiskt mysigt och trevligt för jag har inte firat min födelsedag tillsammans med familjen på år och dag! Mammas och pappas mat! Prinsesstårta! Och en digitalkamera till mig i födelsedagspresent (hint, hint) -så jag kan fota allt det vackra jag ser när jag och Malteman är ute på våra promenader i skogen och vid sjön. Och så jag kan fota min fina familj och alla mina underbara vänner. Och, givetvis, Malte.
Nu är min pluggpaus slut, så nu får jag inte rapa ur mig några fler ord. Förresten har Stora BloggPrestationsÅngesten drabbat mig. Jag tycker ju aldrig någonting. Jag bara bajsar ur mig en massa "idag gjorde jag det här och det här och igår hände det där" grejer. Men... Jag orkar inte vara duktig och rolig och ironisk och sarkastisk och allt det där just nu. Och tycka en massa och dra igång en massa diskussioner eller vara sådär speciell och påläst och intellektuell och gärna lite mystisk och annorlunda och inte så "jävla Svensson" och så lite namedropping på det, liksom. (hohoho, inga fördomar här inte! hihihi)

Näemen för i he....! Omtentaplugg var det!

*stämplar ett tassavtryck*

Malteblogg

2007-10-26T12:12:00.000+02:00

Efter att ha funderat hit och dit och fram och tillbaka har jag nu gjort slag i saken och skapat en liten Malteblogg. Rondellhunden heter den, gå gärna in och kika!

Här kommer jag fortsätta skriva om saker och ting som jag grubblar på, även lite Malte såklart då det är svårt att inte nämna honom. Hehe. Men allt det där Malteskrytet och alla de där eviga detaljerna som kanske inte är så där vansinnigt intressant att läsa för alla, de spar jag och lämnar i överflöd på Maltebloggen istället :)

På återseende!

"Insätt valfri rubrik"

2007-10-22T18:54:00.000+02:00

Idag har jag varit på uppföljande intervju på psykologmottagningen. Jag fick svara på en massa frågor om "mitt tillstånd de senaste två veckorna" samt gradera detta tillstånd på en tiogradig skala. Efter frågorna fick jag fylla i två olika enkäter med ungefär samma frågor fast här på en skala från noll till fem. Det var faktiskt rätt... Spännande att se hur olika jag kryssade till skillnad från ett år sedan. Men en del frågor är en smula läskiga, som de av typen: "Styrs du av inre röster?"

Nå, det är ju bra de är grundliga i alla fall. Fast om man gjorde det, styrdes av inre röster alltså, skulle man då berätta det bara så där rakt av? "Ja men för tusan, det gör jag ju! Att ingen har frågat det förut! Attans!" Ungefär som när de vid inträde till USA frågar om man är terrorist. (Nu har jag aldrig varit i USA i och för sig, men det sägs ju att man måste svara på den frågan. Rätta mig gärna om jag har fel.) Jag menar, vem svarar ja på den frågan? "Jopps, ska in och bomba vita huset nu, äre okej? Jaså inte? Näemen då försöker jag nån annan gång".

Nu ser jag fram emot att den här terminen snart ska ta slut, och gärna nästkommande också, för nu vill jag läsa geografi, mitt andra ämne. Inte för att jag tror jag kommer få så många jobb med kombinationen svenska/geografi, men va' f... Jag vill ändå läsa geografi! Och alla säger att kurserna är kanonbra så dåså.

Tack vare Malte-man håller jag på att få mer rutin och struktur på livet i övrigt också. Dagliga promenader - om än ganska korta än så länge. Men det är ju bara en tidsfråga innan det blir entimmesrundor. Ja, jag äter till och med frukost nästan varje dag. Att jag inte gjort det förr! Ja herrejisses, hä ä int lätt te å va litn å klumpi å langt hemifran.

Dagens sensmoral lyder således: Skaffa hund! Det finns bara fördelar.

(Och ja okej: Malte är fantastiskt duktig! Han sitter varje gång vi ska in eller ut och kastar sig således aldrig genom några dörrar. Flockledarn' först! Han sätter sig och gläfser lite stillsamt när han vill gå ut, alternativt sätter sig vid dörren, och han kommer numer nästan jämt på mina inkallningar. Idag gick han fantastiskt fint i kopplet nästan hela vägen hem från Ulrica och han är dessutom söt som en liten sockertopp. Han stannar när jag säger till och han kan bajsa och kissa på kommando (ja, om han är nödig så klart) vilket kan vara bra ibland då han lätt kan glömma att det var bajsa han skulle göra och inte gräva ett hål vid stupröret på baksidan. I morgon blir han tretton veckor (varav jag har haft honom i fem)! Enda nackdelen just nu är att han ligger bakom soffan och fiser. )

Höstmörker

2007-10-18T00:08:00.000+02:00

Det är mörker och blåst och löv. Jag möblerar om och äter alldeles kolossalt knasigt. Fel tider, fel mat, fel mängder (för mycket för sällan). Kräks om nätterna av magkatarr. Ringer vc och får ett val: antingen akutbesök hos magdoktor eller prova receptfri medicin från apoteket. Jag väljer det sistnämnda med ett löfte till mig själv att börja äta bättre och sova mer. Planering har aldrig varit min starka sida. Och jag ska bli lärare! Hah, vilken ironi! Nåja.

Jag kanske ska strukturera även detta inlägg något bättre: De senaste veckorna har varit mycket Malte, mycket skola, mer Malte, alldeles för mycket tid spenderad Inte Hemma vilket resulterat i ett fallfärdigt hem som jag i slutändan inte velat komma hem till. Och då jag varit hemma har jag... Sovit. Eller Gjort Saker Som Inte Varit Särskilt Produktiva. Och funderat på allt jag velat göra om här hemma för att trivas bättre. Och inte gjort något.
Men tamejtusan! Nu har jag möblerat om och slängt ut några kartonger (med benäget bistånd av Viveca :) ) och vips! Det blev mer plats mer ljus mer av allt! Definitivt mer tomma väggar också. Så nu ska jag ragga någon att skjutsa mig till diverse stormarknader och billiga möbelvaruhus så jag kan köpa hyllplan och hallhängare (vad heter det? Hatthylla?) och skoställ till hallen. Andra mattor till golven och några tyger till väggar och soffa samt några fler lampor. Jag ska laga mat som är nyttig och bra för kalaskulan samt gå och lägga mig i tid, plugga så mycket jag bara kan samt gå långa promenader med Malte. Som förresten växer så det bokstavligen knakar! Jisses, han är hur stor som helst min lille Malteman. Han håller på att lära sig gå i koppel och är för det mesta såååå duktig. Så duktig att jag på hemvägen idag ville vända mig om och ropa till alla andra hundägare och hundar: Se! Se på detta lilla praktexemplar! Se så fint han går! Intet drag i kopplet! Intet steg framför flockledaren! Se! Se mina vänner och lär!

Sen kom det en massa otäcka cyklar och förstörde allting samt att det kom en massa vindar och rafsade upp en massa löv som man måste jaga. Pffff.

Nu ligger han officiellt under min säng och sover. Inoficielllt kan jag berätta att han ligger på min säng och sover. Men det gäller bara ikväll minsann. I morgon blir det andra bullar!

Livet i punktform

2007-10-06T12:47:00.001+02:00

Ja, vad händer egentligen i det Elinska och Malteska livet? Jo, vi -även om det mest är Malte- har bland annat:

Sprungit runt hus. Både tillsammans och Malte ensam.
Bara Bajsat Ute (gäller inte Elin dock).
Gömt tre udda sockor i Maltes kartong-korg, härligt fuktblöta och sönderbitna.
Gnagit sönder en av mammas tofflor.
Klippt en (1) klo.
Introducerat dammsugaren. Dock utan ljud och sug ännu.
Busat med en stycken dvärgpudel, en stycken collie, en stycken flat coated retreiver, en stycken golden retreiver.
Sprungit skrikande och gnällande från en stycken riesen schnauzer, stor som en ponny och kolsvart. Mycket läskig. Dock världens snällaste och mest väluppfostrade. Jag har sagt åt Malte att han ska se och lära, men då har han oftast redan sprungit därifrån alternativt gömt sig mellan mina ben.
Tagit in fyra pinnar av varierande storlek.
Dragit in en hel björkskog av löv.
Varit och hälsat på moster Ulrica nästan varje dag. Malte åker ryggsäck och jag går.
Busat i skogen.
Varit ute och blivit rädda för vågor vid/på en av bryggorna i Nydalasjön.
Jag har varit sjuk och Malte har varit uttråkad till bristningsgränsen då jag sovit och drömt febermardrömmar. Så han har väckt mig, och det var ju bra för då slapp jag ur en hemskt otrevlig dröm där jag sakta höll på att strypas. Bara bra med hund!
Jag har haft två tentor samt två obligatoriska seminarium med en helvetisk massa läsning till.
Tagit promenader med och utan sällskap av olika vänner.

Till helgen blir det premiärresa hem till ömma modern och fadern.
Där ska vi bland annat träffa systerysters labrador retreiver Miro, hälsa på älgarna och granarna och kissa på mammas mattor (gäller dock endast Malte). Malte kissar inne max en gång om dagen, men oftast inte ens det. Det kan gå dagar innan det kommer något inomhus och då är det oftast för att jag missat signalerna, som till exempel när jag står och gör potatismos.

Nu är det dags att dammsuga, läsa didaktik samt göra iordning Maltes väska inför morgondagen. Med andra ord: se på tv, surfa, busa och mysa.

En stor Eloge till Ulrica som ställer upp och tar hand om min lilla kille när jag måste vara i skolan. Utan Ulrica skulle det inte vara möjligt att ha en liten Malte i det Elinska livet. Ulrica, kan jag säga, är värd sin vikt i renaste guld!

Tisdag

2007-09-25T10:17:00.001+02:00

Nu har höststormarna kommit igång. Jag går ute och njuter, det är ännu ganska varma vindar och trädkronorna ser ut att brinna. Det är ett speciellt ljus utomhus den här tiden. Jag kan inte riktigt beskriva det, men det känns varmt och gott. Vinden brusar och river och Malte jagar löv i skogen. Livet är fint.

Malte tar en tupplur i soffan (som det egentligen var meningen att han inte skulle få vara i... Men... Nåja, sängen är min och dit får han inte komma.) Jag har fotat med mobilen.
Tack noah som fixade så jag fick den på datorn!

Bildeserie

2007-09-23T22:24:00.002+02:00

Japp! Här kommer nu efter allmän begäran några bilder på underverket! Det är Daniel Ekström som fotat och den fagra mö vars händer skymtar ibland är dennes trolovade och min allrakäraste Ulrica. När det är ett bergatroll med glasögon som håller i den stackars valpen är det eder undertecknad som motvilligt fastnat på bild. Av någon anledning ser Malte konstant skelögd ut, vilket i och för sig är vansinnigt gulligt, men inte med sanningen överensstämmande. Han är inte skelögd. Däremot är jag det när jag försöker titta uppåt utan att böja upp huvudet. Hyenan "Flin" i lejonkungen och jag har några mycket slående likheter kan jag tillägga. Dessutom hade uppfödaren en katt som skelade något gigantiskt (vilket faktiskt såg ganska så lustigt ut).

Nåja, här kommer några bilder då:

Vildhunden

2007-09-21T13:40:00.000+02:00

Ja, nu är han här, min lille Malte. Och det är sannerligen en resa!

Han är lugn och stabil och alldeles full i fan. Vaknar klockan fyra på mornarna och förväntar sig lek och rus och skoj. Men det blir inget med det vid den tiden kan jag säga! Dock håller han mig verkligen vaken, hur mycket jag än försöker sova. Mellan fyra och sex är det fullt ös, därefter somnar han om som ett barn. Och oftast jag med, för då är jag rejält trött. Den stora positiva överraskningen är att av tre nätter har han bara kissat inne en enda gång! Annars håller han sig så fint och väntar tills vi tar första morgonpromenaden. Lite dålig på att äta är han också, men det kommer när spänningen lagt sig tänker jag. Nu har han ju ingen att konkurrera om maten med heller, och då blir det inte heller lika viktigt att kasta sig över den.

Annars är det mycket kel och gos, men även en del lydnadsträning. Min lille Malte är en riktig tryggis och här hemma på innergården är han självutnämnd kung. Där spelar det ingen roll om matte försvinner eller han blir ensam. Han strosar runt alldeles på egen hand och har helt plötsligt väldigt selektiv hörsel. Och det går ju inte, han kan ju inte bara strunta i matte för att vi är på trygga gatan! Även där kommer det bilar ibland, cyklister, fotgängare och andra hundar -för att inte tala om att han helt enkelt ska lyssna på mig var vi än befinner oss. Dessutom måste han se mig som flockledare, så nu övar vi inkallning för fulla muggar.

Bilder är på väg! Då jag inte är innehavare av någon digitalkamera (det bidde ju en hund i stället!) så är det andra som fotat och ska lägga upp bilderna på olika platser där jag ska förmodas finna dem. Jag har inte riktigt förstått hur eller var ännu, men det kommer bilder, var så säker!

Här är en liten bild på en av hundarna ur Maltes kull -vilken valp det är har jag dock ingen aning om.

Fotat av Mona eller Vania Nilsson

(Att jag blir sanslöst och ohjälpligt efter i skolan just nu behöver jag väl inte ens skriva egentligen. Men jag ska villigt erkänna att enligt min mening så har nuvarande kurs (litteratur- och språksociologi) mycket trevlig litteratur och ett bra syfte, även föreläsningarna är intressanta. Men seminarien... Jisses. Helt meningslösa. Och det är de som är obigatoriska! Nåja, jag får väl snäppa upp mig och finna en smula motivation igen. Gå dit och GÖRA seminarien intressanta.)

Malte

2007-09-18T08:44:00.000+02:00

Idag hämtar vi honom!
Linda kör och Ulrica ska också föja med. Ikväll, när Linda kommit tillbaka från sin exkursion i Vindelnskogarna tar vi Rasmus bil och susar iväg.

Jag har hundsäkrat lägenheten så gått det går: plockat undan en massa kablar, tagit bort mattorna, dammsugat bort alla skumma saker som hade slagit läger i hörnen samt tillverkat en hundkorg av kartong som han givetvis kommer gnaga sönder. Men det är ingen idé att köpa något som ändå måste bytas ut senare. Korgarna är inte gratis, men det är mina gamla flyttkartonger. Med handdukar i blir det en alldeles lagom liten korg. Dessutom har jag gjort iordning en liten matplats åt honom i köket. Nu är allt färdigt, nu är det bara lillhundet själv som fattas. Inte utan att jag är en liten smula nervös, men det kommer gå bra. Jag har ju uppfostrat både hästar och hundar och kaniner genom åren.

I morse flödade solen in genom fönstren. Härligt att vakna till solljus och klarblå himmel. Termometern visade på 4.5 grader varmt. Nu är klockan nio och temperaturen har stigit till 6.5 grader. Alldeles lagom, jag föredrar när temperaturen ligger mellan -5 och 5 grader. Lite morgonfrost är aldrig fel. Morgonfrost som glimmar i solen och svag rök ur munnen när man andas.

Hm, klocksagen för "publicering" ser lite underliga ut. Nu då... *fifflar på*

Längtar

2007-09-17T14:03:00.001+02:00

Evigt regn. Det öser öser och öser ner. Slår mot rutorna så jag vaknar om nätterna. Jag springer med paraply till tvättstugan. Det är tvättdag och städdag. Egentligen är det skriva-sista-uppgiften-dag. Det kommer. Jag ska. Det svider i ögonen, sömngrus som inte vill försvinna. Livet är splittrat och jag längtar bort från stan. Längtar skog och inga bilar. Hus med sus. Bort från dator och medier. Längtar höstfjäll och frånvaro av prestationsångest och stress. Längtar lugn och ro och självklarheter. Längtar paus utan överhängande måsten, utan oro. Längtar en tillvaro utan statussymboler, hierarki. Längtar liv med sällskap som har andra inressen än studentpubar, billigaste vinet, senaste helgens fylla, trams och ragg.
Längtar min Malte. I morgon kommer han!

Long time

2007-08-31T14:48:00.000+02:00

Mhm, tänkte att jag kanske skulle ta och börja skriva igen. Det har ju varit som en smula dött på bloggfronten för min del som synes. Hur många som läser längre vet jag inte, men det spelar å andra sidan ingen större roll.

I det Elinska livet har det varit en hel del turbulens på sistone: Hjärtevän och jag började träffas och efter en tid slutade vi att träffas. Det var oerhört trist, så jag var en smula nedstämd där ett tag. Sen fick jag huvudlöss och det var ungefär det äckligaste jag har varit med om. Det resulterade i ett abrupt beslut att kapa av en MASSA hår, så numer är hårsvallet fyra decimeter kortare, men går fortfarande en bit ned på ryggen.

Men det absolut största av allt är detta:

Jag har skaffat mig en (än så länge) liten hund!

Jajamensan, den 18:e september är min lilla retrieverkille här, åtta veckor gammal och gnagsugen. Det ska bli fantastiskt härligt och en hel del smula intensivt. I framtiden räknar jag med att ha en trogen fjällvandrarkompis i honom! Malte är det lilla undrets namn och han är alldeles bedårande. Det ska bli så skönt att få lite promenadsällskap och jag funderar på att träna honom att söka kantareller och hjortron. Hehe.

I övrigt är det slut på jobb nu även om jag fortfarande står som timvikarie. Skolan börjar på tisdag och jag sitter med de tentor jag bordeha gjort i våras. Det är rätt skönt att börja läsa igen, även om det tar ett tag innan skallen anpassat sig till plugg.

Obs! Det är inte min hund på bilden! Jag hittade bilden här och det är en labradorretriever.

Annars hoppas jag på en lååång klar höst med sköna dagar att vara ute och leka med lillhundet.

Mer skrivet blir det inte i dag, det tar ett tag att komma in i gamla bloggarvanor också.

Fridens!

Av ständig oro

2007-08-18T02:09:00.001+02:00

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mig själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.

Nils Ferlin

...

2007-08-15T20:07:00.000+02:00

Aldrig ska det vara enkelt, det är ju ett som är sant i alla fall.

Nu...

2007-08-14T14:30:00.000+02:00

..är sista schemalagda arbetsdagen gjord! Och som ett brev på posten försvann den där läskiga fuktiga luften (även om det var rätt skönt med den igårkväll nere vid sjön) och idag är det sooool och lite vind och alldeles okladdigt.

Så dagen till ära har jag satt mig ned med mina kära kursböcker. Didaktik är det som står på dagordningen och efter en sommars uppehåll är det riktigt skönt att få utmana hjärnkontoret igen och börja tänka i lärarbanor. Jag har placerat mig i en sol- strandstol i skuggan utanför mitt lilla krypin och läser för fulla muggar. Det tar en liten stund innan det fastnar, men efter ett tag har tankarna och skallen börjat vänja sig vid att inte springa iväg åt andra håll och jag kan fokusera på de didaktiska frågorna till fullo.

Ikväll blir det bakning och valprastning och efter vad jag hörde något om en viktig fotbollsmatch på TV, men jag tar nog med mina böcker ner och läser lite då jag. Tror jag. Kanske räknas det med att även jag ska titta på när en grupp vuxna män jagar boll eftersom det enligt vännen är "skönhet i dess renaste form"...? Nå, den som lever får se.

Nu är det dags att läsa lite igen. Jag ska skriva en liten (försenad) hemtenta om hur jag vill konstruera min svenskundervisning samt min konstruktions för- och nackdelar. Och vad är vikten av att läsa skönlitteratur i skolan? Jag har väl min uppfattning ganska så klar redan, nu är det bara att formulera det hela och relatera mina resonemang till kurslitteratur och rådande kursplan aka styrdokument (som för övrigt är kanske världens tråkigaste ord).

Tjipp och hej, ut och njut!

Ljuva sommardagar

2007-08-08T20:18:00.000+02:00

Solgass.
Cykel och svett, bad och glada skratt.
Cyklade med P. De andra tog färdtjänsten. P. misstog grannens lilla minihund för en katt. Hävdade med bestämdhet att han inte var rädd samtidigt som han hukande gömde sig bakom cykeln och vägrade komma fram förrän den lilla ulltussen var innanför dörren igen.
Vi cyklade genom skogen längs sjön bort till de andra. Längs myren luktade det fjäll och jag kände en stunds häftig längtan.

Väl framme badade N. faktiskt om han fick hålla mig i handen först och ta det i sin takt. Skräcken för öppna ytor övarvanns i takt med det ljumma vattnets verkan på kroppen och sinnet. Småningom dök han och ville simma längre och längre. När väl A. kommit i vattnet ville hon aldrig kliva upp, så hon och jag imiterade flytande vattenstockar och sälar och jag visade henne det oerhört fascinerande tricket att slå en kullerbytta i vattnet.

Efter badet blev det gudstjänst vid vatten. L blev själaglad och fick prata med prästen efteråt.
A. tog nattvarden, förmodligen i den tron att det kanske, kanske kunde finnas en gnutta alkohol i vinet.

Och jag sms:ade dig och skrev att nu skulle du ha varit här. Solen glittrar på vattnet, kaffet är gott och vi har badat.

Jag kan fortfarande inte tro min tur; jag är så glad att jag träffat dig och tacksam för varje minut tillsammans. Och jag hoppas innerligt att vi fortsätter vara vi. Tiden får utvisa, för tillfället lever jag minut för minut, stund för stund. Tacksam och glad in i själen.

En egen liten Elinsk-lista

2007-08-02T13:15:00.000+02:00

Bra saker med denna sommar (uppräknade i en alldeles okronologisk- eller någon annan form av ordning.):

Jag har hittat en ny vän som är mycket trevlig. Som bonus på kakan har vännen en liten golden retrivervalp som är alldeles... alldeles underbar.
Jag har badat (se bild)! Inte i en fjällälv med isande glaciärvatten, utan i en riktig insjö! TVÅ gånger! Mycket nöjd.
Jag har ett utmärkt jobb. Dessutom får jag således lön.
Jag har träffat allrakäraste syster och hennes pojkar.
Ulrica, Jenny och Fredrik - dessa har faktiskt varit i stan och varit möjliga att umgås med. Mycket bra!
Det HAR faktiskt varit lite sol.
Min diskmaskin. Jag vet att den egentligen inte har med sommaren att göra, men den måste få vara med ändå. Jag fullkomligt avgudar den. Totalt.
När vi for med jobbet till Tavelsjö och jag och J. skulle grilla i spöregn under ett parasoll. Vi kom fram till att vi egentligen var mästare på att grilla om vi bara hade fått gjort upp en eld istället för att använda dumma briketter. Men min marinad var suveränt god (egentligen fick jag recepet av en brukares mamma, men jag tog helt osjälviskt åt mig äran. Nästan.)! Efter ett par pinsamma samtal till J:s ömma fader som okänsligt nog hånskrattade J rakt i örat fick vi även igång briketterna. Vi trodde de skulle brinna innan de vitnade. Vi tyckte det lät logiskt. Så fel man kan ha. Nästa gång jag grillar ska jag minsann använda mig av en hederlig gammal brasa! Det må ta tid, men det gjorde sannerligen detta också!
Alltid: Mamma och pappa
Jag har hunnit läsa en massa bra (och en del mindre bra) böcker. Just nu befinner jag mig i Harry Potta-träsket. Trivs rätt bra där.
Mina och alla andras blommor som jag åtagit mig att vattna växer så det knakar. Trots mina sporadiska vattningar. Jag tror de är snälla och växer för jag säger alltid förlåt för att jag glömmer att vattna dem. Sen glömmer jag dem igen. Om jag lyckas få dem att överleva en månad till skall jag enligt deras ägare få en flaska whiskey, en fika (med kladdkaka har jag bestämt) samt två veckors prenumeration på DN.
Jag har fått mammas gamla guldmetallicfärgade cykel från cirka 1975. Den är underbar. Sadeln är en fröjd, mjuk och spänstig och inte sådär spartanskt liten och hård och allmänt oskön. Dessutom har den högt styre så jag inte behöver sitta krumryggad. Som extra bonus är den alldeles lagom stor. Inte som min gamla som var så liten så jag nästan slog knäna i styret.

13. All grönska! Alla dofter! Blommor!

14. Jag har bara fått två (2) myggbett. Och dessutom lärt mig att tigerbalsam är perfekt för att bota klådan. Inga uppkliade sår således!
15. Jag har inte svalt några spindlar i sömnen.
16. Den gamla allrahjärtanskär har funnit sig en ny flamma. Och jag tycker det är alldeles utomordentligt! Dessutom säger jag det med alldeles ärligt och öppet hjärta. Det är faktiskt väldigt skönt. Jag känner mig... Fri. Inga fler uppslitande turer.
17. Min gitarr. Jag har inte spelat ett dyft, i och för sig, men ändå: Min gitarr!
18. Doften efter regn under ljusa sommarnätter.
19. Mina kort från Sylarna förra sommaren.
20. Glass!

Inte riktigt lika bra saker med denna sommar:

Det bidde inge' Urkult (hade missat att jag jobbar nu på lördag till söndag och kunde inte hitta nån att byta med). Eller Euskefeurat. Eller Stefan Sundström. Ingen livemusik alls faktiskt. Och jag gråter stora krokodiltårar av blod.
Ingen fjälltur. Inga fjäll alls! Det svider i den Elinska själen! Jag gråter ännu fler stora blodkrokodiltårar samt kvider litet.
Skolarbete som jag ständigt skjuter på. ( Jag är "villkorligt intagen" till kusen i höst, mot att jag visar upp bevis på att jag under sommaren gjort det jag skall. "Villkorligt intagen"! Det låter som om jag ska tvångsomhändertas. Kanske inte en helt omöjlig tanke, men ändå.)

Hm... Nej, jag kommer faktiskt inte på så mycket mer. Visst hade jag velat resa och bila runt och allt sån't, men man måste ju jobba också.

Nu börjar kvällarna bli mörka igen och jag kan elda värmeljus och kura skymning. Men innan dess ska jag hämta min cykel på jobbet och bränna iväg till nå'n läskig stormarknad och kika efter digitalkameror till Elinpris.

För övrigt måste tilläggas att jag inte är helt nöjd med mallen för bloggen. Men jag jobbar på det. Måste lära mig lite hur man redigerar i HTML, alla koder och sånt. Nå'n som har någe tips? Mentorn Bert, kanske? (Hint, hint, *blinkar med ögonen och viftar med handen i luften*)

På väg...

2007-07-28T13:36:00.003+02:00

...till jobbet.

Packar kurlitteraturen som kvällsläsning.

Det är dags nu.

Jobb-bubblan

2007-07-25T12:16:00.000+02:00

Eftersom mitt liv till det mesta består av jobb just nu så får väl dessa ensliga stackars inlägg även behandla just jobbet. Jag är som inte uppdaterad på några som helst nyheter eller händelser utanför jobb-bubblan vilket är trist men kommer att ändras efter nästa helg.

Så vad pysslar man med på ett gruppboende då? Man skrattar. Väldigt mycket. Och kramas. Och man diskuterar alla möjliga konstiga saker som om det borde införskaffas någon dvd-spelare till jourrummet, huruvida filen är gammal eller om den fortfarande går att äta, om det finns tillräckligt med pengar i en persons plånbok till färdtjänst, fika på stan och veckohandling samt fördelen med att åka till grannbyn och en i personalens hus (bredvid en sjö, mycket vackert!) jämfört med att åka till Pite och använda halva inkomsten till inträde på diverse nöjen såsom äventyrsbad och boende i "bungalow". Därimellan spelar man ändlösa partier Fia med knuff, lagar mat, lugnar otaliga upprörda känslor, räknar till tio, hundra, tusen. Skriver schema. Därimellan skrattar och kramas man ännu lite mer. Och så ger man såklart medicin på bestämda tider. Och städar.

Jag lånade en bild från I en annan del av köping. De får symbolisera även mitt lilla boende.

Det är inte det mest fysiskt betungande jobb jag haft, men jisses så slut i huvudet jag kan vara när jag kommer hem!

För det mesta är det trevligt att vara där, särskilt om man får jobba med personer man trivs med. Ibland vill man bara ta cykeln och trampa därifrån, oftast under de värsta känsloutbrotten. När juli är slut kommer jag ha hunnit med att arbeta hela 139.5 dagtimmar och 90 natt-timmar. Och då började inte förrän den nionde juli! Jag bor mer där än här, men det är okej.

Nu har jag precis varit ledig i två dagar. Dessa dagar har spenderats på stranden där jag lekt strandad val och flytande stock. Mycket trevligt. Utöver detta har det setts på film, ätits jordgubbar och lästs. Och så har jag bakat kakor samt ätit upp halva satsen samtidigt som jag satt och tittade på något program om knubbiga barn. Det Dåliga Samvetet satte in stora attacken så för att lindra det lite tog jag ett äpple mellan kakorna.

Förhoppningsvis kan jag åka hem till helgen och åka till Urkult en underbar liten miljövänlig festival hemma i det fagra Ångermanland. Förhoppningsvis kommer jag hitta Torparfrun där också!

Men först: dygnspass!

Fridens

Varför...

2007-07-17T11:36:00.000+02:00

...är jag inte förvånad?

Jag förstår inte vad dessa fordon har på allmänna vägar att göra!

Hit och dit och tillbaka igen

2007-07-14T00:01:00.000+02:00

Har ni tänkt på hur mycket skog det finns?
När jag åker med bussen hem till Nässe -det tar ungefär tre timmar inklusive bussbyte- är det mestadels skog, skog och åter skog som passerar utanför bussfönstret. Här och där ligger någon sjö och innan och efter Umeå, Ö-vik och Sollefteå är det såklart lite mer bygd. Men resten... Skogsland.
Några dagar efter hemkomsten till Nässe tog jag återigen bussen för vidare färd söderut, till Sundsvall och allrakäraste syster. Denna bussresa tar två timmar och det är två timmar av skog. Här och där små byar. Nå't enstaka hus inklämt mellan granarna. Men resten är skogsland. Det är för det mesta gallrad skog men även en hel del ris och rat och enorma stora sår av kalhyggen med två-tre tallar som ensamma försöker överleva vind, sol och regn. Fast från mitt bussfönsterperspektiv ser de där tallstammarna redan döda ut.
Nu råder väl nya regler hur man får lov att avverka och hur det ska gå till med återplantering (jag bor granne med ett dussin jägmästare här i Ume, de informerar villigt) så att det inte ska bli så där så att det bara står en ensam tall mitt i ett hav av stubbar, stenar och ris, men ändå brer dessa kalhyggen (jaja, föryngringsytor) ut sig. Som... Ja, som sår. Nog förstår även jag att man måste avverka och ta hand om och planera när man har skog men... Måste de kalavverka sådana enorma ytor?

Nå, det var inte avverkning jag hade tänkt skriva om. Jag har inte tillräckligt med kunskap för att kunna tycka så mycket, egentligen. Tyvärr.

Nej, det jag tänkte skriva var att jag vet att om jag från Nässe tar vägen västerut och åker mot Östersund (och min kära fjäll) är även den vägen kantad med skog. Likaså vägen västerut mot Härnösand. Jag tänker mig då mitt kära föräldrahem som en liten central punkt, inbäddad i skog. Från ett fågelperspektiv ser det i min fantasi ut som enorma ytor med ointaglig skog och i mitten finns vårt hus. Det känns tryggt. Det är mitt alldeles egna gömställe.

Men nu är jag tillbaka i staden, till jobb och plugg och pyspunka på cykeln. Men det är inte så illa det heller. Här doftar det grönska och om nätterna ligger dimman mellan husen och över vägarna. Det droppar från taken och löven på mitt lilla rönnbärsträd utanför fönstret. Jag riktigt hör hur marken suger åt sig av den välbehövda fukten och allting växer så det knakar.

Idag pratades det om fjäll och skidor och säsongsarbete. Stugvärdskap och Norrlandslandskap. Och jag minns bara de ljuva stunderna från alla mina säsonger på framförallt Sylarna, men även andra fjällhotell och STF-stationer, och längtar tillbaka. Vill igen.

Vill mjuk myrmark och doften av vidder och branta stup och friheten pulserande i blodomloppet. Vill känna benen arbeta i backarna och dricka vatten direkt ur jokken. Vill den där speciella gemenskapen som blir när man arbetar och bor så tätt inpå.

Men det blir äventyr även här hemma! Jag och vår lilla familj nere på gruppboendet har en hel del att se fram emot. Först och främst blir det Lyckselebesök imorgon. Därpå väntar bio och sedan kanske kanske vi ska ta minibussen och rulla uppöver Pite. Därimellan spelas ändlösa partier av "Fia med knuff" och en egen variant av poker, samt favoritspelet "Åsna".

Härhemma funderar jag på vad jag ska hänga upp på väggarna -de är fortfarande sorgset kala. Är det alltför trist att hänga upp en väl använd fjällkarta? Liksom? Man kan ju göra som ett litet kollage av den, rama in den med någon fiffig anordning från skogen och kanske...

---

Av någon anledning kan jag inte lägga in någon bild i detta inlägg, så det blir lite tjockt med text. Ledningen arbetar med problemet!

Nytt plejs!

2007-06-26T00:31:00.000+02:00

Tjipp tjohej! Jag funderar således på att flytta min gamla blogg till denna här, som synes!

Här kan jag leka lite mer och slipper jobbig reklam som jag inte vill ha.
Nu återstår bara att se om jag kan flytta över alla gamla inlägg också... Hm.

Hur gör man det då?