Tråkbloggen/lessbloggen

Sen kväll igen. Somnade i soffan framför Bones. Här händer inte så mycket och jag har börjat titta på resor bort mot fjärran länder. Enda kruxet är Malte men mamma och pappa skulle nog kunna ta honom ett par veckor. Ja och så pengar förstås. Men man kan ju få drömma. När Malte blir stor och jag har gått ner i vikt (hah!) ska vi åka skidor i fjällen. Malte älskar snö och jag med så det torde ju bli bra.

I dag har jag varit på UB och lånat en massa böcker till projektuppsatsen. Vet inte riktigt vad det egentligen är jag är ute efter så det blev en salig blandning. Tur att Viveca var med också, annars skulle jag fortfarande ha irrat omkring nere i magasinet letandes efter fP000931:81, typ. Sen gick jag hem, käkade kebabtallrik och tittade på TV. Ut några kortisar med Maltemannen. Han haltar fortfarande och jag gissar att det är växtvärk men ska ringa veterinären i morgon. I morgon måste jag tillbaka till UB och sunkluften igen. Blö. Men på onsdag kommer världens snällaste pappa och hämtar mig och voffsingen så vi får åka hem och vara sura i skogen i stället.

Det är verkligen världens tråkigaste blogg detta, men jag är så less så då blir det så. Less less less. Less. L_E_S_S. Less. Då jag inte orkar resa mig från stolen och hämta en ordbok så tog jag synonymer.se och skrev less. Här är synonymerna:

less: trött, uttråkad, utledsen, utled, led

Jäpp. That's me folks. Något som dock förgyllde tillvaron var att jag fick VG på senaste (om)tentan. Hann inte göra den när den gick så jag satsade på omtentan. Och det gick ju bra. Det var ju skönt. Särskilt som jag blivit så rädd för satsradningar så jag kommer på mig själv med att klippa meningar i princip mitt i. Måste läsa på om det där igen. Dessutom skrev jag arbetet mellan 01.00 och 04.00 och var för trött för att gå igenom det. Så några anmärkningar hade minsann magistern satt dit. Med all rätt så klart. Nåja, fick ju ändå bra betyg.

Nu ska jag dunka i säng och läsa. Det är tamejtusan bland det bästa som finns. Amen.

Något soligare idag. Jag och Ulrica ska baka lussebullar vilket ska bli trevligt. Men jag kan inte låta bli att redan i förhand skämmas för mina skitiga ugnsplåtar. De var rätt äckliga när jag flyttade in, och har varit svåra att få rena. Jag löser det hela mycket genom att lägga på bakplåtspapper (heter det det?).

Men jag skäms ändå.

Malte ligger i ett hörn och glor på mig. Han är sur för att jag inte leker med honom. Han förstår ju inte när jag berättar att moster Ulrica ska komma och att det blir lek då. Så han surar han.

Inget skrivet blev det igår heller. Jag tittade på tramsiga kärlekskomedier på tv och svor åt karaktärerna. Sen gick vi upp till Linda en sväng och hörde hur hon haft det på sin lilla miniresa till Hufvudstaden. Tillbaka hemma hittade jag ett rätt roligt program där alla människor/röster bakom Simpsonskaraktärerna blev presenterade och intervjuvade. Och som vanligt var jag vaken till frem emot två-halvtre.Glömmer ju alltid bort tiden när jag lägger mig och läser.

Snart ska Malte och jag ut i skogen. Ska bil skönt.

Slask och sörja, sörja och slask

Det har varit en mycket trött period. Mörkret äter på själen och när den lilla snö som var regnade bort hade jag mest lust att gå i ide och inte komma fram igen förrän antingen snön eller dagsljuset kommit tillbaka. Tyvärr är det ju få förunnat att gå i ide så det var bara att bita i det sura äpplet och trampa vidare i slasket och halka omkring på isen. I takt med att mörkret har kommit har också min sociala lust trappats av. Under denna period har nöje inneburit promenader då det varit sol samt betapet på internet. Umgängeslusten var och är liten. Ma ha vart som less på folk.

Dessutom är jag trött på pojkar och män -om man nu kan kalla de få stackare som finns i min umgängeskrets det. Eller så är det bara jag som omger mig med barnrumpor. Det kanske finns normala människor och män därute någonstans. Men fan ska veta att jag börjar tvivla. De av motsatt kön jag hittills mött och umgåtts med (hit räknas inte klasskamrater. Dessa pojkar känner jag inte tillräckligt väl), vänner som pojkvänner, är tamejfasen undantagslöst en gigantisk skara rövhål med egon lika stora och vida som himlen. Ursäkta språket. Visst, det finns ett undantag. Till och med, eventuellt, två. Men det är allt. Faktiskt. Två stycken. Halleljulja. Båda dessa exemplar är pojkvänner till två av mina vänner. Hoppas de har vett att förstå vilken tur de haft, mina vänner, som träffat dessa två Undantag. Eller så är det bara jag som börjar surna ihop och borde gå i ide så jag blir så där pluttinuttig och go' och glad och kexchoklad igen. Men jag har fan ingen lust.


Tänk så mycket galla det kan rinna ur en när man egentligen ska sitta och skriva om postkoloniala perspektiv i De Små Tingens Gud samt skriva en projektuppsats om dialektanvändandet i Guds barmhärtighet utifrån ett genus- och miljöperspektiv.