På väg...

...till jobbet.

Packar kurlitteraturen som kvällsläsning.

Det är dags nu.

Jobb-bubblan

Eftersom mitt liv till det mesta består av jobb just nu så får väl dessa ensliga stackars inlägg även behandla just jobbet. Jag är som inte uppdaterad på några som helst nyheter eller händelser utanför jobb-bubblan vilket är trist men kommer att ändras efter nästa helg.

Så vad pysslar man med på ett gruppboende då? Man skrattar. Väldigt mycket. Och kramas. Och man diskuterar alla möjliga konstiga saker som om det borde införskaffas någon dvd-spelare till jourrummet, huruvida filen är gammal eller om den fortfarande går att äta, om det finns tillräckligt med pengar i en persons plånbok till färdtjänst, fika på stan och veckohandling samt fördelen med att åka till grannbyn och en i personalens hus (bredvid en sjö, mycket vackert!) jämfört med att åka till Pite och använda halva inkomsten till inträde på diverse nöjen såsom äventyrsbad och boende i "bungalow". Därimellan spelar man ändlösa partier Fia med knuff, lagar mat, lugnar otaliga upprörda känslor, räknar till tio, hundra, tusen. Skriver schema. Därimellan skrattar och kramas man ännu lite mer. Och så ger man såklart medicin på bestämda tider. Och städar.

Jag lånade en bild från I en annan del av köping. De får symbolisera även mitt lilla boende.

Det är inte det mest fysiskt betungande jobb jag haft, men jisses så slut i huvudet jag kan vara när jag kommer hem!

För det mesta är det trevligt att vara där, särskilt om man får jobba med personer man trivs med. Ibland vill man bara ta cykeln och trampa därifrån, oftast under de värsta känsloutbrotten. När juli är slut kommer jag ha hunnit med att arbeta hela 139.5 dagtimmar och 90 natt-timmar. Och då började inte förrän den nionde juli! Jag bor mer där än här, men det är okej.

Nu har jag precis varit ledig i två dagar. Dessa dagar har spenderats på stranden där jag lekt strandad val och flytande stock. Mycket trevligt. Utöver detta har det setts på film, ätits jordgubbar och lästs. Och så har jag bakat kakor samt ätit upp halva satsen samtidigt som jag satt och tittade på något program om knubbiga barn. Det Dåliga Samvetet satte in stora attacken så för att lindra det lite tog jag ett äpple mellan kakorna.

Förhoppningsvis kan jag åka hem till helgen och åka till Urkult en underbar liten miljövänlig festival hemma i det fagra Ångermanland. Förhoppningsvis kommer jag hitta Torparfrun där också!

Men först: dygnspass!

Fridens

Varför...

...är jag inte förvånad?

Jag förstår inte vad dessa fordon har på allmänna vägar att göra!

Hit och dit och tillbaka igen

Har ni tänkt på hur mycket skog det finns?
När jag åker med bussen hem till Nässe -det tar ungefär tre timmar inklusive bussbyte- är det mestadels skog, skog och åter skog som passerar utanför bussfönstret. Här och där ligger någon sjö och innan och efter Umeå, Ö-vik och Sollefteå är det såklart lite mer bygd. Men resten... Skogsland.
Några dagar efter hemkomsten till Nässe tog jag återigen bussen för vidare färd söderut, till Sundsvall och allrakäraste syster. Denna bussresa tar två timmar och det är två timmar av skog. Här och där små byar. Nå't enstaka hus inklämt mellan granarna. Men resten är skogsland. Det är för det mesta gallrad skog men även en hel del ris och rat och enorma stora sår av kalhyggen med två-tre tallar som ensamma försöker överleva vind, sol och regn. Fast från mitt bussfönsterperspektiv ser de där tallstammarna redan döda ut.
Nu råder väl nya regler hur man får lov att avverka och hur det ska gå till med återplantering (jag bor granne med ett dussin jägmästare här i Ume, de informerar villigt) så att det inte ska bli så där så att det bara står en ensam tall mitt i ett hav av stubbar, stenar och ris, men ändå brer dessa kalhyggen (jaja, föryngringsytor) ut sig. Som... Ja, som sår. Nog förstår även jag att man måste avverka och ta hand om och planera när man har skog men... Måste de kalavverka sådana enorma ytor?

Nå, det var inte avverkning jag hade tänkt skriva om. Jag har inte tillräckligt med kunskap för att kunna tycka så mycket, egentligen. Tyvärr.

Nej, det jag tänkte skriva var att jag vet att om jag från Nässe tar vägen västerut och åker mot Östersund (och min kära fjäll) är även den vägen kantad med skog. Likaså vägen västerut mot Härnösand. Jag tänker mig då mitt kära föräldrahem som en liten central punkt, inbäddad i skog. Från ett fågelperspektiv ser det i min fantasi ut som enorma ytor med ointaglig skog och i mitten finns vårt hus. Det känns tryggt. Det är mitt alldeles egna gömställe.

Men nu är jag tillbaka i staden, till jobb och plugg och pyspunka på cykeln. Men det är inte så illa det heller. Här doftar det grönska och om nätterna ligger dimman mellan husen och över vägarna. Det droppar från taken och löven på mitt lilla rönnbärsträd utanför fönstret. Jag riktigt hör hur marken suger åt sig av den välbehövda fukten och allting växer så det knakar.

Idag pratades det om fjäll och skidor och säsongsarbete. Stugvärdskap och Norrlandslandskap. Och jag minns bara de ljuva stunderna från alla mina säsonger på framförallt Sylarna, men även andra fjällhotell och STF-stationer, och längtar tillbaka. Vill igen.

Vill mjuk myrmark och doften av vidder och branta stup och friheten pulserande i blodomloppet. Vill känna benen arbeta i backarna och dricka vatten direkt ur jokken. Vill den där speciella gemenskapen som blir när man arbetar och bor så tätt inpå.

Men det blir äventyr även här hemma! Jag och vår lilla familj nere på gruppboendet har en hel del att se fram emot. Först och främst blir det Lyckselebesök imorgon. Därpå väntar bio och sedan kanske kanske vi ska ta minibussen och rulla uppöver Pite. Därimellan spelas ändlösa partier av "Fia med knuff" och en egen variant av poker, samt favoritspelet "Åsna".

Härhemma funderar jag på vad jag ska hänga upp på väggarna -de är fortfarande sorgset kala. Är det alltför trist att hänga upp en väl använd fjällkarta? Liksom? Man kan ju göra som ett litet kollage av den, rama in den med någon fiffig anordning från skogen och kanske...

---

Av någon anledning kan jag inte lägga in någon bild i detta inlägg, så det blir lite tjockt med text. Ledningen arbetar med problemet!