Tisdag

Nu har höststormarna kommit igång. Jag går ute och njuter, det är ännu ganska varma vindar och trädkronorna ser ut att brinna. Det är ett speciellt ljus utomhus den här tiden. Jag kan inte riktigt beskriva det, men det känns varmt och gott. Vinden brusar och river och Malte jagar löv i skogen. Livet är fint.

Malte tar en tupplur i soffan (som det egentligen var meningen att han inte skulle få vara i... Men... Nåja, sängen är min och dit får han inte komma.) Jag har fotat med mobilen.
Tack noah som fixade så jag fick den på datorn!

Bildeserie

Japp! Här kommer nu efter allmän begäran några bilder på underverket! Det är Daniel Ekström som fotat och den fagra mö vars händer skymtar ibland är dennes trolovade och min allrakäraste Ulrica. När det är ett bergatroll med glasögon som håller i den stackars valpen är det eder undertecknad som motvilligt fastnat på bild. Av någon anledning ser Malte konstant skelögd ut, vilket i och för sig är vansinnigt gulligt, men inte med sanningen överensstämmande. Han är inte skelögd. Däremot är jag det när jag försöker titta uppåt utan att böja upp huvudet. Hyenan "Flin" i lejonkungen och jag har några mycket slående likheter kan jag tillägga. Dessutom hade uppfödaren en katt som skelade något gigantiskt (vilket faktiskt såg ganska så lustigt ut).

Nåja, här kommer några bilder då:

Vildhunden

Ja, nu är han här, min lille Malte. Och det är sannerligen en resa!

Han är lugn och stabil och alldeles full i fan. Vaknar klockan fyra på mornarna och förväntar sig lek och rus och skoj. Men det blir inget med det vid den tiden kan jag säga! Dock håller han mig verkligen vaken, hur mycket jag än försöker sova. Mellan fyra och sex är det fullt ös, därefter somnar han om som ett barn. Och oftast jag med, för då är jag rejält trött. Den stora positiva överraskningen är att av tre nätter har han bara kissat inne en enda gång! Annars håller han sig så fint och väntar tills vi tar första morgonpromenaden. Lite dålig på att äta är han också, men det kommer när spänningen lagt sig tänker jag. Nu har han ju ingen att konkurrera om maten med heller, och då blir det inte heller lika viktigt att kasta sig över den.

Annars är det mycket kel och gos, men även en del lydnadsträning. Min lille Malte är en riktig tryggis och här hemma på innergården är han självutnämnd kung. Där spelar det ingen roll om matte försvinner eller han blir ensam. Han strosar runt alldeles på egen hand och har helt plötsligt väldigt selektiv hörsel. Och det går ju inte, han kan ju inte bara strunta i matte för att vi är på trygga gatan! Även där kommer det bilar ibland, cyklister, fotgängare och andra hundar -för att inte tala om att han helt enkelt ska lyssna på mig var vi än befinner oss. Dessutom måste han se mig som flockledare, så nu övar vi inkallning för fulla muggar.


Bilder är på väg! Då jag inte är innehavare av någon digitalkamera (det bidde ju en hund i stället!) så är det andra som fotat och ska lägga upp bilderna på olika platser där jag ska förmodas finna dem. Jag har inte riktigt förstått hur eller var ännu, men det kommer bilder, var så säker!


Här är en liten bild på en av hundarna ur Maltes kull -vilken valp det är har jag dock ingen aning om.

Fotat av Mona eller Vania Nilsson







(Att jag blir sanslöst och ohjälpligt efter i skolan just nu behöver jag väl inte ens skriva egentligen. Men jag ska villigt erkänna att enligt min mening så har nuvarande kurs (litteratur- och språksociologi) mycket trevlig litteratur och ett bra syfte, även föreläsningarna är intressanta. Men seminarien... Jisses. Helt meningslösa. Och det är de som är obigatoriska! Nåja, jag får väl snäppa upp mig och finna en smula motivation igen. Gå dit och GÖRA seminarien intressanta.)

Malte

Idag hämtar vi honom!
Linda kör och Ulrica ska också föja med. Ikväll, när Linda kommit tillbaka från sin exkursion i Vindelnskogarna tar vi Rasmus bil och susar iväg.

Jag har hundsäkrat lägenheten så gått det går: plockat undan en massa kablar, tagit bort mattorna, dammsugat bort alla skumma saker som hade slagit läger i hörnen samt tillverkat en hundkorg av kartong som han givetvis kommer gnaga sönder. Men det är ingen idé att köpa något som ändå måste bytas ut senare. Korgarna är inte gratis, men det är mina gamla flyttkartonger. Med handdukar i blir det en alldeles lagom liten korg. Dessutom har jag gjort iordning en liten matplats åt honom i köket. Nu är allt färdigt, nu är det bara lillhundet själv som fattas. Inte utan att jag är en liten smula nervös, men det kommer gå bra. Jag har ju uppfostrat både hästar och hundar och kaniner genom åren.

I morse flödade solen in genom fönstren. Härligt att vakna till solljus och klarblå himmel. Termometern visade på 4.5 grader varmt. Nu är klockan nio och temperaturen har stigit till 6.5 grader. Alldeles lagom, jag föredrar när temperaturen ligger mellan -5 och 5 grader. Lite morgonfrost är aldrig fel. Morgonfrost som glimmar i solen och svag rök ur munnen när man andas.

Hm, klocksagen för "publicering" ser lite underliga ut. Nu då... *fifflar på*

Längtar

Evigt regn. Det öser öser och öser ner. Slår mot rutorna så jag vaknar om nätterna. Jag springer med paraply till tvättstugan. Det är tvättdag och städdag. Egentligen är det skriva-sista-uppgiften-dag. Det kommer. Jag ska. Det svider i ögonen, sömngrus som inte vill försvinna. Livet är splittrat och jag längtar bort från stan. Längtar skog och inga bilar. Hus med sus. Bort från dator och medier. Längtar höstfjäll och frånvaro av prestationsångest och stress. Längtar lugn och ro och självklarheter. Längtar paus utan överhängande måsten, utan oro. Längtar en tillvaro utan statussymboler, hierarki. Längtar liv med sällskap som har andra inressen än studentpubar, billigaste vinet, senaste helgens fylla, trams och ragg.
Längtar min Malte. I morgon kommer han!