Idag borde jag:

1. Läsa en bok + tre kapitel i en annan bok inför seminariet i morgon
2. Diska då precis allt porslin är skitigt.
3. Städa. Dammtussar fyllda med Maltemjäll och Maltehår har börjat bygga kolonier och kommer nog att attackera och överta lägenheten snart.
4. Tvätta. Eller åtminstone boka tvätt-tid. Jag befarar att klädhögarna på sovrumsgolvet kommer slå sig samman med dammtussarna och bilda enad front. Jag kommer få lov att bo i förrådet. Och det är kallförråd!
5. Sortera papper och räkningar. Alla papper ligger ovanpå hundburen tillsammans med en massa böcker då jag fått lov att lägga allt där så inte Malte kommer åt det. Sist han gjorde det åt han upp och gnagde sönder fem(!) biblioteksböcker, vilket påminner mig om att jag även borde...
6. Gå till bibblan och be på min a bara knän om tillåtelse till avbetalning på ovan nämnda böcker
   

Jag borde inte:

1. Sitta vid datorn och surra på msn i tre timmar
2. Prata i telefon i en mindre evighet med någon som ändå kommer hit snart.
3. Kolla tv-utbudet.
   
4. Fundera på om senaste avsnittet av den senaste serien kommit ännu
   

Och vad har jag då gjort?
Jo jag har:

1. Suttit vid datorn och surrat på msn i tre timmar
2. Pratat i telefon i en mindre evighet med någon som ändå kommer hit snart.
3. Kollat tv-utbudet.
   
4. Funderat på om senaste avsnittet av den senaste serien kommit ännu
   

Och sen ska jag på yoga och meditera och fundera på om det går att telepatera sig till varmare land där det inte duggregnar och är nollgradigt. Om jag mediterar riktigt ihärdigt kanske jag svävar iväg och landar nere i Asien någonstans. Gärna på en strand. Det skulle ju inte vara dumt. Men jag fick lov att ta en mellanlandning hemma så jag kunde plocka med mig Malte. Han skulle nog tycka om att leka i vågorna :)

I morse låg jag i sängen och lyssnade till regnet som slog mot rutorna och förrådstaket. Stirrandes ut i morgonljuset som härskade i sovrummet låtsades jag att det var sommar och att smattret jag hörde var ett morgonregn som drog fram över ett grönt och lummigt landskap. Jag föreställde mig doften som skulle möta mig på morgonpromenaden med Malte: fuktig jord och blöt asfalt. Sommarmorgon.

Därefter klev jag upp och gick ut. Halkade omkring på isen och tappade huvan i blåsten. Det doftade bara blött och kallt.

Den här så kallade vintern tar sannerligen knäcken på den mest käcka -och då ligger ju liksom en annan redan rejält nere i diket.





En sådan tur att jag anmält mig till en yogakurs. Då kan jag sitta där och meditera och låtsas att jag befinner mig på en strand i Asien och glömma att jag ska halka till bussen en halvtimme senare.

Dark road

Annie Lennox - så sällsynt -hudlöst. Så totalt utan skydd, så utan någon som helst form av... oäkthet. Hon känns fruktansvärt ensam - och hon döljer det inte. Av någon anledning skäms jag för att jag är ensam -jag skyller den skammen på samhället. Tvåsamhetstvånget. Naturen. Vad som helst. Men Annie Lennox sjunger den där jäkla skamfyllda ensamheten rakt ut utan att hymla och jag gråter när jag ser henne på tv. Faktiskt för hennes skull, för jag blir så påverkad, för hon verkar så bottenlöst ensam. Egentligen tycker jag inte om hennes röst så där vansinnigt mycket, det är inte en röst som jag via musikskolorna lärt mig att tycka om. Inte direkt någon avsaknad av skarvar där inte. Men hon sjunger så inåthelvete bra. Och jag gråter.

Idag var jag ute och gick med Malte i tystnaden, i snöfallet, i skymningen. Det var som att gå i ett sepiafärgat julkort. Tystnaden var enorm och vansinnigt vacker. Så var det någon som nös i skogen, vid vattenbrynet, och jag insåg att jag inte var så ensam som jag trodde.

Om två och ett halvt år ska jag ta Malte under armen och så ska vi flytta, börja en ny period i livet. Jag har ju fasen blivit skadad av att säsonga i så många år. Att bo på samma ställe i fem - sex år känns som klister och gråsträcka. Jag är van att packa ihop efter en sommar, en vinter, ett par veckor hit eller dit. Har vant mig vid att lägga benen på ryggen och kubba iväg det fortaste jag kan så att själen och grubblerierna aldrig hinner ikapp. Nya människor, nytt jobb, nya miljöer. Fjäll och hav och långt till närmsta stad alternativt en-två timmars tågresa till Danmark och Kopenhavn. Säsonger och folkhögskoleår. Livet i en bubbla och jag behövde aldrig växa upp.

Om jag någonsin får barn ska jag sälja allt jag äger (förutom Malte) och för femhundringen som jag kommer tjäna på det ska jag köpa en båt och segla på de sju världshaven.