Nu är det bestämt! Elin ska minsann inte bli lärare när hon blir stor, hon ska minsann bli något heeeelt annat - om allt går som hon vill, vill säga.
Jag kommer läsa färdigt denna termin och ta studieuppehåll till hösten för att läsa in kemi och fysik; och det är om dessa ämnen går ok som jag i så fall kommer att söka mig långt bortom lärarprogrammet. Far far away aj tell ya!
Ty jag tycker nämligen att lärarprogrammet är, ja... Helt enkelt fruktansvärt dåligt och trist och totalt jäkla värdelöst. Japp. Så. Nu har jag sagt det. Det enda som jag tyckt om var svenskan och inte ens den kan jag ju använda utanför programmets ramar trots att jag ska förmodas ha läst 80 poäng vid detta laget. Men, tjära vener, det ska tilläggas att den svenska jag läst har varit svenska med DIDAKTISK inriktning. Så vill jag använda mig av någon svenska i framtiden får jag vackert lov att läsa till två terminer på nivå C och D. Om jag inte vill använda mig av den så klart utkristalliserade didaktiska biten vill säga.
Herrejävlar och man lånar pengar till detta.
Men - svenskan trots dess didaktiska inriktning var guld och gröna skogar om man jämför med den fantastiskt underbara kurs vi läser nu: CK2. Eller är det AUO 2? Vem vet? Om det finns någon som vet något konkret om denna kurs får de vänligen kontakta mig och förklara för varken jag eller mina kära klasskamrater som jag pratat med (ingen nämnd) kan se någon som helst poäng eller något som helst konkret i det vi läser nu. Inte ens lärarna tycks förstå syftet med det hela. Så i desperation överexaminerar de oss så vi får sitta intill död-dagar och skriva om teorier som hade sin höjdpunkt i Frankrike under 60- talet eller kanske skriva en rapport på två dagar och få en eftermiddag på oss att skriva en opponering på någon annans rapport och då dessutom sätta oss in i hela processen kring kvantitativa undersökningsmetoder och dess för och nackdelar. För efter hela en förläsning borde vi ju faktiskt kunna det. Och vi har ju faktiskt fått gjort en enkätundersökning också, även dess konstruktionsinstruktion fanns med under tidigare nämnd föreläsning - så det borde vi ju faktiskt kunna vid det här laget. Det är ju faktiskt helt lysande. Jippi. Känns konkret och bra. Och verkligen användbart också, ska tänka på det nästa gång jag vickar i en klass med 30 st vrålande trettonåringar. Absolut.
Men ja ä int bitter. Men helvete, jag får väl vara tacksam mot CK2: kursen har ju sannerligen fått mig att komma till insikt, om inte annat. Ska kanske skriva det på kursutvärderingen? Ett litet tack, liksom? För att jag fick den där sista lilla sparken i rumpan som jag tycktes behöva. För att jag äntligen insåg att om jag ska gå på universitet så vill jag faktiskt lära mig något också. För att inse att jag faktiskt lånar pengar till det här! Pengar som ska betalas tillbaka! Och varför i hela helvetet ska jag låna en massa slantar... Nej nu börjar jag skriva i cirklar. Tillbaks till ruta ett.
Det är lätt att vara efterklok: varför, varför, varför gick jag inte färdigt basåret? Jag har ju hälften kvar på det innan jag får behörighet att söka...
Nu har jag skrivit en roman igen, och allt är bara gnäll gnäll gnäll. Men det är ju knas, för jag är ju glad! Jag är ju faktiskt jättenöjd med mig själv och att jag har bestämt mig och kommer våga och allt det där!
Dessutom har ju solen lyst hela helgen och vi har varit ute och grillat korv och dessutom har jag fått en till soffa! Den blev hemskjutsad och inburen och detta utan att jag behövde punga ut med ett endaste litet öre, ens! Mina vänner är fina vänner, det vill jag lova (heh, ja även när de inte ger mig gratismöbler)! Dessutom har här tittats på film, promenerats och snackats, ätit och umgåtts samt druckits lite lite vin.
Så sammanfattningsvis har jag kommit fram till att lärarprogrammet icket är för mig, jag ska ta studieuppehåll till hösten för att läsa in andra delen av basåret - på distans - i stället. I helgen har det förekommit korvgrillning och andra matintag samt en smula vin, och som grädde på palten har jag fått en soffa hemlevererad.
Fina fisken!
Jag kommer läsa färdigt denna termin och ta studieuppehåll till hösten för att läsa in kemi och fysik; och det är om dessa ämnen går ok som jag i så fall kommer att söka mig långt bortom lärarprogrammet. Far far away aj tell ya!
Ty jag tycker nämligen att lärarprogrammet är, ja... Helt enkelt fruktansvärt dåligt och trist och totalt jäkla värdelöst. Japp. Så. Nu har jag sagt det. Det enda som jag tyckt om var svenskan och inte ens den kan jag ju använda utanför programmets ramar trots att jag ska förmodas ha läst 80 poäng vid detta laget. Men, tjära vener, det ska tilläggas att den svenska jag läst har varit svenska med DIDAKTISK inriktning. Så vill jag använda mig av någon svenska i framtiden får jag vackert lov att läsa till två terminer på nivå C och D. Om jag inte vill använda mig av den så klart utkristalliserade didaktiska biten vill säga.
Herrejävlar och man lånar pengar till detta.
Men - svenskan trots dess didaktiska inriktning var guld och gröna skogar om man jämför med den fantastiskt underbara kurs vi läser nu: CK2. Eller är det AUO 2? Vem vet? Om det finns någon som vet något konkret om denna kurs får de vänligen kontakta mig och förklara för varken jag eller mina kära klasskamrater som jag pratat med (ingen nämnd) kan se någon som helst poäng eller något som helst konkret i det vi läser nu. Inte ens lärarna tycks förstå syftet med det hela. Så i desperation överexaminerar de oss så vi får sitta intill död-dagar och skriva om teorier som hade sin höjdpunkt i Frankrike under 60- talet eller kanske skriva en rapport på två dagar och få en eftermiddag på oss att skriva en opponering på någon annans rapport och då dessutom sätta oss in i hela processen kring kvantitativa undersökningsmetoder och dess för och nackdelar. För efter hela en förläsning borde vi ju faktiskt kunna det. Och vi har ju faktiskt fått gjort en enkätundersökning också, även dess konstruktionsinstruktion fanns med under tidigare nämnd föreläsning - så det borde vi ju faktiskt kunna vid det här laget. Det är ju faktiskt helt lysande. Jippi. Känns konkret och bra. Och verkligen användbart också, ska tänka på det nästa gång jag vickar i en klass med 30 st vrålande trettonåringar. Absolut.
Men ja ä int bitter. Men helvete, jag får väl vara tacksam mot CK2: kursen har ju sannerligen fått mig att komma till insikt, om inte annat. Ska kanske skriva det på kursutvärderingen? Ett litet tack, liksom? För att jag fick den där sista lilla sparken i rumpan som jag tycktes behöva. För att jag äntligen insåg att om jag ska gå på universitet så vill jag faktiskt lära mig något också. För att inse att jag faktiskt lånar pengar till det här! Pengar som ska betalas tillbaka! Och varför i hela helvetet ska jag låna en massa slantar... Nej nu börjar jag skriva i cirklar. Tillbaks till ruta ett.
Det är lätt att vara efterklok: varför, varför, varför gick jag inte färdigt basåret? Jag har ju hälften kvar på det innan jag får behörighet att söka...
Nu har jag skrivit en roman igen, och allt är bara gnäll gnäll gnäll. Men det är ju knas, för jag är ju glad! Jag är ju faktiskt jättenöjd med mig själv och att jag har bestämt mig och kommer våga och allt det där!
Dessutom har ju solen lyst hela helgen och vi har varit ute och grillat korv och dessutom har jag fått en till soffa! Den blev hemskjutsad och inburen och detta utan att jag behövde punga ut med ett endaste litet öre, ens! Mina vänner är fina vänner, det vill jag lova (heh, ja även när de inte ger mig gratismöbler)! Dessutom har här tittats på film, promenerats och snackats, ätit och umgåtts samt druckits lite lite vin.
Så sammanfattningsvis har jag kommit fram till att lärarprogrammet icket är för mig, jag ska ta studieuppehåll till hösten för att läsa in andra delen av basåret - på distans - i stället. I helgen har det förekommit korvgrillning och andra matintag samt en smula vin, och som grädde på palten har jag fått en soffa hemlevererad.
Fina fisken!
