Nu är praktiken över sedan en vecka tillbaka och livet har så sakteliga börjat återgå till gamla vanor. Malte och jag kliver upp i gryningen (mellan kvart-över-sex och halv sju, gryning!) för morgonpromenader på sjöns översnöade is. Det är ett fantastiskt sätt att starta dagen på, när man väl kommit upp ur sängen vill säga. Innan dess är det inte sådär överdrivet jätteskoj.
Jag har börjat sjunga i kör igen, vilket också känns bra. Det är skönt att jobba igång rösten, har saknat sången. Och jisses så otränad jag är! Vojne vojne, jag passar nog egentligen bäst bland basarna, men har med näbbar och klor tvingat in mig i sopranstämman. Hehe. Och de små rara töserna med sina små rara nätta sopranstämmor ryser nog i hemlighet när jag kommer dundrandes med min tordönstämma. Fast jag kommer knappt upp längre, så särskilt dramatiskt är det egentligen inte. Nåja, det kommer väl får man hoppas. Annars får jag väl bli alt igen, det funkar det med. Men det är inte riktigt lika kul.
Praktiken då? Jo den blev denna gång på en högstadieskola inte långt från där jag bor och den var faktiskt mycket trevlig. Dock påminde alla dessa hormonstinna fjortonåringar mig om varför jag valt att bli gymnasielärare. Det var ju inte lugna gatan hela tiden direkt. "Dödshotad" blev jag också. En kille frågade om jag vill att han skulle "doda" mig. Pinsamt nog förstod jag inte vad han sa, dialogen lät på ett ungefär så här:

Elin: Men om du ska sitta där så får du lov att vara tyst, för folk behöver lugn och ro för att kunna läsa och skriva.
Hormonstinn fjortonåring: Vaddå, vill du jag ska doda dig?
Elin (något konfunderad): Öhh.. Hm, eh, va? (ja, jag erkänner, jag är inte direkt den skarpaste kniven i lådan)
Hormonstinn fjortonåring: Ja, alltså, VILL DU JAG SKA DOOODA DIG?
Elin (ännu mer förvirrad): Hm, doda... (funderar på om det är slang för något jag inte vet om, är ju inte så med i töcke språket liksom) alltså... Vill du slå mig?
En skara andra hormonstinna tonåringar börjar fnittra, och den hormonstinne unge fjortonårige mannen säger desperat: Men! Vill du jag ska DODA DIG?? DODA! DIG!
Elin (funderar ett slag och säger sedan, mycket förtjust över att jag kommit på vad han menar) Aaaah! Jaså menar du DÖDA mig! Ahh! Näe tack, inte idag!
Ridå.

Fast den ungen var rätt jobbig i överlag, inte bara mot mig. Men han sa i alla fall inget mer om att doda mig den lektionen. Och inte något mer senare heller. Vi får väl se hur det går när jag kommer tillbaka och "vickar", för det ska jag minsann. Inte utan att jag är lite nervis, faktiskt. Meeeeen, hä orn sä.

Nu ska Malte och jag ut i snöyran och jaga snöbollar. Fridens!