Eftersom mitt liv till det mesta består av jobb just nu så får väl dessa ensliga stackars inlägg även behandla just jobbet. Jag är som inte uppdaterad på några som helst nyheter eller händelser utanför jobb-bubblan vilket är trist men kommer att ändras efter nästa helg.
Så vad pysslar man med på ett gruppboende då? Man skrattar. Väldigt mycket. Och kramas. Och man diskuterar alla möjliga konstiga saker som om det borde införskaffas någon dvd-spelare till jourrummet, huruvida filen är gammal eller om den fortfarande går att äta, om det finns tillräckligt med pengar i en persons plånbok till färdtjänst, fika på stan och veckohandling samt fördelen med att åka till grannbyn och en i personalens hus (bredvid en sjö, mycket vackert!) jämfört med att åka till Pite och använda halva inkomsten till inträde på diverse nöjen såsom äventyrsbad och boende i "bungalow". Därimellan spelar man ändlösa partier Fia med knuff, lagar mat, lugnar otaliga upprörda känslor, räknar till tio, hundra, tusen. Skriver schema. Därimellan skrattar och kramas man ännu lite mer. Och så ger man såklart medicin på bestämda tider. Och städar.
Jag lånade en bild från I en annan del av köping. De får symbolisera även mitt lilla boende.
Det är inte det mest fysiskt betungande jobb jag haft, men jisses så slut i huvudet jag kan vara när jag kommer hem!
För det mesta är det trevligt att vara där, särskilt om man får jobba med personer man trivs med. Ibland vill man bara ta cykeln och trampa därifrån, oftast under de värsta känsloutbrotten. När juli är slut kommer jag ha hunnit med att arbeta hela 139.5 dagtimmar och 90 natt-timmar. Och då började inte förrän den nionde juli! Jag bor mer där än här, men det är okej.
Så vad pysslar man med på ett gruppboende då? Man skrattar. Väldigt mycket. Och kramas. Och man diskuterar alla möjliga konstiga saker som om det borde införskaffas någon dvd-spelare till jourrummet, huruvida filen är gammal eller om den fortfarande går att äta, om det finns tillräckligt med pengar i en persons plånbok till färdtjänst, fika på stan och veckohandling samt fördelen med att åka till grannbyn och en i personalens hus (bredvid en sjö, mycket vackert!) jämfört med att åka till Pite och använda halva inkomsten till inträde på diverse nöjen såsom äventyrsbad och boende i "bungalow". Därimellan spelar man ändlösa partier Fia med knuff, lagar mat, lugnar otaliga upprörda känslor, räknar till tio, hundra, tusen. Skriver schema. Därimellan skrattar och kramas man ännu lite mer. Och så ger man såklart medicin på bestämda tider. Och städar.
Jag lånade en bild från I en annan del av köping. De får symbolisera även mitt lilla boende.Det är inte det mest fysiskt betungande jobb jag haft, men jisses så slut i huvudet jag kan vara när jag kommer hem!
För det mesta är det trevligt att vara där, särskilt om man får jobba med personer man trivs med. Ibland vill man bara ta cykeln och trampa därifrån, oftast under de värsta känsloutbrotten. När juli är slut kommer jag ha hunnit med att arbeta hela 139.5 dagtimmar och 90 natt-timmar. Och då började inte förrän den nionde juli! Jag bor mer där än här, men det är okej.
Nu har jag precis varit ledig i två dagar. Dessa dagar har spenderats på stranden där jag lekt strandad val och flytande stock. Mycket trevligt. Utöver detta har det setts på film, ätits jordgubbar och lästs. Och så har jag bakat kakor samt ätit upp halva satsen samtidigt som jag satt och tittade på något program om knubbiga barn. Det Dåliga Samvetet satte in stora attacken så för att lindra det lite tog jag ett äpple mellan kakorna.
Förhoppningsvis kan jag åka hem till helgen och åka till Urkult en underbar liten miljövänlig festival hemma i det fagra Ångermanland. Förhoppningsvis kommer jag hitta Torparfrun där också!
Men först: dygnspass!
Fridens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar