I morse låg jag i sängen och lyssnade till regnet som slog mot rutorna och förrådstaket. Stirrandes ut i morgonljuset som härskade i sovrummet låtsades jag att det var sommar och att smattret jag hörde var ett morgonregn som drog fram över ett grönt och lummigt landskap. Jag föreställde mig doften som skulle möta mig på morgonpromenaden med Malte: fuktig jord och blöt asfalt. Sommarmorgon.

Därefter klev jag upp och gick ut. Halkade omkring på isen och tappade huvan i blåsten. Det doftade bara blött och kallt.

Den här så kallade vintern tar sannerligen knäcken på den mest käcka -och då ligger ju liksom en annan redan rejält nere i diket.





En sådan tur att jag anmält mig till en yogakurs. Då kan jag sitta där och meditera och låtsas att jag befinner mig på en strand i Asien och glömma att jag ska halka till bussen en halvtimme senare.