fredag 31 augusti 2007

Long time

Mhm, tänkte att jag kanske skulle ta och börja skriva igen. Det har ju varit som en smula dött på bloggfronten för min del som synes. Hur många som läser längre vet jag inte, men det spelar å andra sidan ingen större roll.

I det Elinska livet har det varit en hel del turbulens på sistone: Hjärtevän och jag började träffas och efter en tid slutade vi att träffas. Det var oerhört trist, så jag var en smula nedstämd där ett tag. Sen fick jag huvudlöss och det var ungefär det äckligaste jag har varit med om. Det resulterade i ett abrupt beslut att kapa av en MASSA hår, så numer är hårsvallet fyra decimeter kortare, men går fortfarande en bit ned på ryggen.

Men det absolut största av allt är detta:

Jag har skaffat mig en (än så länge) liten hund!

Jajamensan, den 18:e september är min lilla retrieverkille här, åtta veckor gammal och gnagsugen. Det ska bli fantastiskt härligt och en hel del smula intensivt. I framtiden räknar jag med att ha en trogen fjällvandrarkompis i honom! Malte är det lilla undrets namn och han är alldeles bedårande. Det ska bli så skönt att få lite promenadsällskap och jag funderar på att träna honom att söka kantareller och hjortron. Hehe.

I övrigt är det slut på jobb nu även om jag fortfarande står som timvikarie. Skolan börjar på tisdag och jag sitter med de tentor jag borde
ha gjort i våras. Det är rätt skönt att börja läsa igen, även om det tar ett tag innan skallen anpassat sig till plugg.

Obs! Det är inte min hund på bilden! Jag hittade bilden här och det är en labradorretriever.



Annars hoppas jag på en lååång klar höst med sköna dagar att vara ute och leka med lillhundet.

Mer skrivet blir det inte i dag, det tar ett tag att komma in i gamla bloggarvanor också.

Fridens!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tror att det kommer att bli alldeles underbart med lille Malte jag:) Bamsekramar från syster yster!!

Anonym sa...

Men vad kul! En valp, i Umeå får du massor med hundägarvänner när du rastar hunden. För att inte tala om valptiden då alla vill gula med den. Dessutom är alla bilfria cykelvägar härliga promenadvägar...men det har du väl upptäckt utan hund. Jag har för övrigt varit så lite på nätet att jag inte ens märkt att du pausat i bloggandet.

Marge_II sa...

Vad trist med Hjärtevännen - men desto roligare med Malte.

Lycka till!

Elin te' vardags sa...

syster: Ja, det tror jagmed! =) Kramen

Tove: Jo, Ume och i synnerhet Nydala har suveräna hundpromenadvägar. Nära sjö och skog och ALLA på Nydala har dessutom hundar, så det blir mycket social träning. :)
Jag tycks inte ha hämtat mig från min bloggsvacka ännu, så vi får se om du märker att jag varit/är borta igen?!

marge_II: Jaa, det är faktiskt fortfarande j-vligt trist med hjärtevännen. Och världens tur att jag snart får en Malte! Kärlek i dess renaste form! =)