Ja, nu är han här, min lille Malte. Och det är sannerligen en resa!
Han är lugn och stabil och alldeles full i fan. Vaknar klockan fyra på mornarna och förväntar sig lek och rus och skoj. Men det blir inget med det vid den tiden kan jag säga! Dock håller han mig verkligen vaken, hur mycket jag än försöker sova. Mellan fyra och sex är det fullt ös, därefter somnar han om som ett barn. Och oftast jag med, för då är jag rejält trött. Den stora positiva överraskningen är att av tre nätter har han bara kissat inne en enda gång! Annars håller han sig så fint och väntar tills vi tar första morgonpromenaden. Lite dålig på att äta är han också, men det kommer när spänningen lagt sig tänker jag. Nu har han ju ingen att konkurrera om maten med heller, och då blir det inte heller lika viktigt att kasta sig över den.
Annars är det mycket kel och gos, men även en del lydnadsträning. Min lille Malte är en riktig tryggis och här hemma på innergården är han självutnämnd kung. Där spelar det ingen roll om matte försvinner eller han blir ensam. Han strosar runt alldeles på egen hand och har helt plötsligt väldigt selektiv hörsel. Och det går ju inte, han kan ju inte bara strunta i matte för att vi är på trygga gatan! Även där kommer det bilar ibland, cyklister, fotgängare och andra hundar -för att inte tala om att han helt enkelt ska lyssna på mig var vi än befinner oss. Dessutom måste han se mig som flockledare, så nu övar vi inkallning för fulla muggar.
Bilder är på väg! Då jag inte är innehavare av någon digitalkamera (det bidde ju en hund i stället!) så är det andra som fotat och ska lägga upp bilderna på olika platser där jag ska förmodas finna dem. Jag har inte riktigt förstått hur eller var ännu, men det kommer bilder, var så säker!
Här är en liten bild på en av hundarna ur Maltes kull -vilken valp det är har jag dock ingen aning om.
Fotat av Mona eller Vania Nilsson
(Att jag blir sanslöst och ohjälpligt efter i skolan just nu behöver jag väl inte ens skriva egentligen. Men jag ska villigt erkänna att enligt min mening så har nuvarande kurs (litteratur- och språksociologi) mycket trevlig litteratur och ett bra syfte, även föreläsningarna är intressanta. Men seminarien... Jisses. Helt meningslösa. Och det är de som är obigatoriska! Nåja, jag får väl snäppa upp mig och finna en smula motivation igen. Gå dit och GÖRA seminarien intressanta.)
Han är lugn och stabil och alldeles full i fan. Vaknar klockan fyra på mornarna och förväntar sig lek och rus och skoj. Men det blir inget med det vid den tiden kan jag säga! Dock håller han mig verkligen vaken, hur mycket jag än försöker sova. Mellan fyra och sex är det fullt ös, därefter somnar han om som ett barn. Och oftast jag med, för då är jag rejält trött. Den stora positiva överraskningen är att av tre nätter har han bara kissat inne en enda gång! Annars håller han sig så fint och väntar tills vi tar första morgonpromenaden. Lite dålig på att äta är han också, men det kommer när spänningen lagt sig tänker jag. Nu har han ju ingen att konkurrera om maten med heller, och då blir det inte heller lika viktigt att kasta sig över den.
Annars är det mycket kel och gos, men även en del lydnadsträning. Min lille Malte är en riktig tryggis och här hemma på innergården är han självutnämnd kung. Där spelar det ingen roll om matte försvinner eller han blir ensam. Han strosar runt alldeles på egen hand och har helt plötsligt väldigt selektiv hörsel. Och det går ju inte, han kan ju inte bara strunta i matte för att vi är på trygga gatan! Även där kommer det bilar ibland, cyklister, fotgängare och andra hundar -för att inte tala om att han helt enkelt ska lyssna på mig var vi än befinner oss. Dessutom måste han se mig som flockledare, så nu övar vi inkallning för fulla muggar.
Bilder är på väg! Då jag inte är innehavare av någon digitalkamera (det bidde ju en hund i stället!) så är det andra som fotat och ska lägga upp bilderna på olika platser där jag ska förmodas finna dem. Jag har inte riktigt förstått hur eller var ännu, men det kommer bilder, var så säker!
Här är en liten bild på en av hundarna ur Maltes kull -vilken valp det är har jag dock ingen aning om.
Fotat av Mona eller Vania Nilsson
(Att jag blir sanslöst och ohjälpligt efter i skolan just nu behöver jag väl inte ens skriva egentligen. Men jag ska villigt erkänna att enligt min mening så har nuvarande kurs (litteratur- och språksociologi) mycket trevlig litteratur och ett bra syfte, även föreläsningarna är intressanta. Men seminarien... Jisses. Helt meningslösa. Och det är de som är obigatoriska! Nåja, jag får väl snäppa upp mig och finna en smula motivation igen. Gå dit och GÖRA seminarien intressanta.)
2 kommentarer:
Alltså, mitt hjärta smälter när jag ser bilden av kullsyskonet. Jag tror jag måste överväga mitt hårdnackade motstånd till att skaffa hund.
Kanske.
Men säg inget till resten av familjen som redan är sålda...
Hihi, fler bilder på väg :D Det är bara att se och smälta :) Ska inte säga något... Än... Hehe
Skicka en kommentar