Ja, vad händer egentligen i det Elinska och Malteska livet? Jo, vi -även om det mest är Malte- har bland annat:
- Sprungit runt hus. Både tillsammans och Malte ensam.
- Bara Bajsat Ute (gäller inte Elin dock).
- Gömt tre udda sockor i Maltes kartong-korg, härligt fuktblöta och sönderbitna.
- Gnagit sönder en av mammas tofflor.
- Klippt en (1) klo.
- Introducerat dammsugaren. Dock utan ljud och sug ännu.
- Busat med en stycken dvärgpudel, en stycken collie, en stycken flat coated retreiver, en stycken golden retreiver.
- Sprungit skrikande och gnällande från en stycken riesen schnauzer, stor som en ponny och kolsvart. Mycket läskig. Dock världens snällaste och mest väluppfostrade. Jag har sagt åt Malte att han ska se och lära, men då har han oftast redan sprungit därifrån alternativt gömt sig mellan mina ben.
- Tagit in fyra pinnar av varierande storlek.
- Dragit in en hel björkskog av löv.
- Varit och hälsat på moster Ulrica nästan varje dag. Malte åker ryggsäck och jag går.
- Busat i skogen.
- Varit ute och blivit rädda för vågor vid/på en av bryggorna i Nydalasjön.
- Jag har varit sjuk och Malte har varit uttråkad till bristningsgränsen då jag sovit och drömt febermardrömmar. Så han har väckt mig, och det var ju bra för då slapp jag ur en hemskt otrevlig dröm där jag sakta höll på att strypas. Bara bra med hund!
- Jag har haft två tentor samt två obligatoriska seminarium med en helvetisk massa läsning till.
- Tagit promenader med och utan sällskap av olika vänner.
Till helgen blir det premiärresa hem till ömma modern och fadern.
Där ska vi bland annat träffa systerysters labrador retreiver Miro, hälsa på älgarna och granarna och kissa på mammas mattor (gäller dock endast Malte). Malte kissar inne max en gång om dagen, men oftast inte ens det. Det kan gå dagar innan det kommer något inomhus och då är det oftast för att jag missat signalerna, som till exempel när jag står och gör potatismos.
Nu är det dags att dammsuga, läsa didaktik samt göra iordning Maltes väska inför morgondagen. Med andra ord: se på tv, surfa, busa och mysa.
En stor Eloge till Ulrica som ställer upp och tar hand om min lilla kille när jag måste vara i skolan. Utan Ulrica skulle det inte vara möjligt att ha en liten Malte i det Elinska livet. Ulrica, kan jag säga, är värd sin vikt i renaste guld!
4 kommentarer:
Nu kom det en inlägg att kommentera minsann =) Men såklart att jag tar hand om lillkillen, då får ju jag kela & knyta an till honom oxå. Så lite egenintresse finns det nog alltid, hehe. För övrigt så vet jag ju av erfarenhet att du alltid ställer upp för mig när jag behöver det, det är ett givande & tagande som heter duga med andra ord! Puss på dig allra bästaste vännen, vi ses imorgon (i gryningen)/Ulrica
Han har redan vuxit på sig och vilken bra Ulrica du har! Ni verkar ha ett härligt valpliv!
Först: Förlåt så sent svar!
Lullen: Hihi, ja och han knyter an till dig också =)
Pöss och kram!
tove: Ja, livet är härligt just nu. Enda smolken i bägaren är gryningsstarterna jag och Malte måste göra för att hinna till Ulrica innan jag börjar skolan. Men det är ju bara tre dagar i veckan, så det är ju skönt! =)
Okej, jag är ingen hundmänniska egentligen, och ja, jag är övertygad om att Malte skulle försöka bita ihjäl mig om han bara fick chansen.
Men ändå måste jag erkänna att han är fantastiskt söt! Helt galet! (fast han ska helst stanna i den formen och inte växa mer)
Hoppas hundlivet går bra, och jag räknar med att du både använder bajspåse men även slänger påsen. Ha're!
Skicka en kommentar